Millie

Hej katthemmet & alla andra!
Nu har jag bott hemma i två veckor och har äntligen lite tid i mitt jättejättespäckade schema att skriva en hälsning. Dagarna bara springer iväg när man har så kul som jag!

När jag först kom hit tyckte jag inte alls det var särskilt kul. Bilresan från akuthemmet (Pia & Micke) var superläskig, så då satt jag i buren och pep jättejättehögt. ”Iiiiiii” lät det. Sen kom vi hem till nya matte Sissi och min nya storasyster Zelda (10 månader gammal, inte mycket större än mig egentligen). Jag tyckte Zelda verkade otäck – luktade inte alls som mina tidigare syskon – så henne morrade jag åt. Hela natten låg jag och morrade. Till sist somnade jag bakom mattes spis – för där kom varken hon eller Zelda åt mig – smart va? Nästa dag jobbade matte hemma. Jag kunde inte riktigt bestämma mig vad jag tyckte om min nya familj: ena stunden spann jag och andra stunden morrade jag. Zelda tyckte nog jag vara ganska jobbig – när hon försökte vara snäll och hälsa försiktigt så var jag ganska korthuggen tillbaka. Men det var ju bara för att jag var rädd! Och det förstod dom, så matte & Zelda gav mig tid & tålamod. Zelda till och med lät mig äta av sin mat – oxbullar i sås… mmmm.

Matte pratade med akutmatte Pia i telefon och vågade sig till jobbet på tredje dagen. När hon kom hem på kvällen blev hon riktigt häpen – jag hade helt slutat morra åt Zelda. Vi gick till och med bredvid varann!

Nu är jag & Zelda bästa vänner och jag tycker Zelda är superhäftig. Jag släpper henne inte ur sikte; så hon får inte ens gå på lådan ifred utan jag sitter & tittar på. Enda sättet att slippa mig är att gömma sig under soffkuddarna då hon ska sova, men se då biter jag henne i svansen så att hon ska fatta att leka med mig. Och vi har jätteroligt ihop: vi tittar på ekorrar & fåglar utanför fönstret (då hytter jag med min lilla näve mot glaset), vi jagar varann i lägenheten så att matte köpt halkskydd till mattorna, vi tvättar varann (Zelda hjälper mig hålla min snuviga lilla nos ren) och sover ihop. På nätterna sover vi på varsin sida om matte och ibland fajtas vi lite om vem som ska få ligga närmast. Här finns dessutom en massa spännande pälsmöss som skramlar när man leker dom. Helfestligt. Jag har inte gömt mig bakom spisen på över en vecka nu – jag skulle ju kanske missa nåt kul hyss om jag gjorde det!

På kvällarna när matte kommit hem från jobbet och vi alla tre ätit (jag smakar av allas mat, tänk om nån annan har nåt som är godare än min Whiskas junior?!) och lekt så brukar vi antingen gosa i soffan eller jobba vid mattes dator. I soffan har jag bestämt att min plats är på mattes bröst, nästan vid halsen. Där ligger jag och spinner jättehögt, så matte nästan måste höja volymen om hon ska höra vad dom på TV:n säger. Zelda får ligga på mattes lår och blir det för varmt på matte så kastar jag mig tvärsöver Zelda. Det brukar få igång åtminstone en av dom att leka med mig. Ska det jobbas vid datorn ställer jag självklart upp. Mattes dator matchar det vita i min päls så jag tycker att det passar bra att jag ligger på tangentbordet. Dessutom blåser det så varmt & skönt från fläkten då. Jag kan inte alls förstå varför matte tycker att jag ligger ”i vägen”. Struntprat!

Jag har ett moln på en annars fin februarihimmel. Min bästis Zelda är sjuk och vi vet inte riktigt vad det är. Hon har en knöl på ena spenen och svårt att kissa (t o m då jag låter henne sitta ifred). Matte ger henne penicillin nu och hon ska träffa sin veterinär Robinson-Buba (jag har en kändisdoktor, SÅ fin är jag ) igen i veckan. Så jag hoppas alla mina kompisar där ute håller tummarna & tassarna att min bästis blir frisk snart!

Snuviga pussar & spinnande kramar från Molly (fd Millie)