Champagne o Nellie - del 2

Hej!

Måste uppdatera alla vad som hänt i mitt liv, nu när det är nytt år och allt. Som jag sist berättade så skulle jag (Champagne) och Nellie fara iväg till mormor och morfar och fira jul.

Resan upp var rätt så jobbig för det var många djur i djurvagnen på tåget, men det var ju rätt ok, men tyvärr så kan man nu inte sova i fred under turen utan jag hade en hoppetoss vid namnet Nellie bredvid mig. Förutom att sno runt som en vilde så sjöng hon även för alla på tåget. Rätt frustrerande när man försöker få lite lugn och ro, men ni skulle ha sett vad matte blev nervös, hon trodde nästan att de skulle slänga av oss från tåget.

Väl framme så fanns det ett jätteroligt träd med en massa andra katter i små konstiga kulor och de var man bara tvungen att undersöka närmare -- väldigt roligt. Tja jag är ju rutinerad resenär och har varit hos mormor och morfar förr, men för Nellie var det första gången så jag passade på att guida runt henne i huset och visa henne den spännande källaren.

Rätt som det var så drog matte där ifrån, hon skulle till det där jobbet och jobba så vi fick äran att stanna kvar själva med mormor och morfar i 3 dagar. Tyvärr så kom även mattes brors familj och hälsade på med en 5-åring och en 1-åring. Den där 5-åringen är rätt juste, han klappar och så leker han med en, men det där lilla monstret skrek alldeles för mycket för min smak så jag beslöt mig för att dra ner i källaren. Mormor ringde till matte som tog tåget upp och då kändes det genast bättre trots den där gaphalsen och sedan fick vi åka hem igen till Solna -- puh vad skönt med lugn och ro trodde jag…

Men surprise, surprise; väl hemma så kom det snart en till kisse in i mitt hem, en hemlös liten dam som heter Alwa (akutkisse). Hm, tänkte minsann att det är lika bra att sätta henne på plats på en gång och visa vad skåpet ska stå så jag spelade lite svårflörtad och har fått det mindre smickrande smeknamnet fröken fräs. Matte förklarade att Alwa var hemlös och hur det är att vara hemlös det vet man, usch frysa om tassarna och inte hitta någon mat eller få kel, så jag bestämde mig snart för att ta Alwa under min tass. Numera leker vi och busar så att krukorna far i golvet. Lite feg är hon för mattes händer, fattar inte alls varför när de ger en så mycket gos och kärlek, därför brukar jag ibland klappa henne lite med mina tassar, dvs när jag får nog av hennes påhitt.

Nä nu är det Nellies tur att berätta medan jag ska lägga mig och sova i mitt klätterträd.

Äntligen är det min tur! Det är jag Nellie, som allmänt kallas för Lilla Bus, som skriver. Usch den där resan upp till mormor och morfar var verkligen inte skoj - sitta stilla i 2 hela timmar, dötråkigt. Tänkte att jag skulle lätta upp stämningen för alla där inne genom min vackra sång.

Väl där uppe så kom några underbara barn och hälsade på de var så mysiga, speciellt den lilla som man kunde leka hej vilt med så hon precis som jag sjöng av glädje - å vad mysigt det var. Jag lyckades charma alla där uppe så att de gick och bar runt mig mest hela dagarna, å vad mysigt det var.

Den senaste veckan har jag varit ensam utan Champis och Alwa hos mormor och morfar. En kväll tog matte plötsligt bort maten och det fanns bara vatten framme, rätt snålt tycker jag för jag är ju så sugen hela tiden. Nästa morgon så stoppade hon i mig i den där buren och vi åkte något konstigt för det var en tjej som skrek något i en högtalare med jämna mellanrum trots att jag svarade så fint varje gång (buss). Plötsligt så kom jag till ett rum där man fick springa runt och lukta - jättespännande. Sedan så kom det en dam och tog upp mig och tittade på mig. Åh vad mysigt, en massa gos, tyvärr så minns jag sedan inget förrän jag vaknade upp med någon konstig strut runt huvudet.

Försökte att backa bort från den och när jag kom hem blev mina kompisar rädda och fräste åt mig - inte alls kul. Eftersom jag har myror i benen så åkte jag och matte sedan till mormor och morfar så att jag skulle kunna få vila upp mig en vecka. Det har varit toppen, mormor är hemma hela dagarna och gosar med mig så jag bestämde mig för att följa henne överallt och så fort hon satte sig så hoppade jag upp i knäet. Där fick jag ännu ett smeknamn, nämligen Snöret, för de tyckte att jag är så smal. Tja jämfört med deras ute kisse så är man ju det. Såg ut som helan och halvan sa mormor när vi satt bredvid varandra.

Nu är jag tillbaka hos mina kära vänner måste tillägga att den där Alwa är en rätt skoj prick, henne kan man busa hur mycket som helst med utan att hon blir sur som visa andra här i hemmet. Fortfarande får man dras med struten, men matte har lovat mig att jag ska slippa den denna vecka - puh vad skönt.

Ha det gott alla kissar och hoppas att ni snart hittar hem.
Champagne och Nellie