Kiri o Namibia - del 2

Hej allihopa !
Här kommer en hälsning från Kiri och Namibia. De har varit hos oss i ett drygt halvår nu och tiden har sprungit förbi. Vi insåg ganska snart att Namibia inte är någon innekatt. Så för att tillfredsställa hennes behöv så gott vi kunde så började vi ta ut dem båda i koppel. Detta var inga problem för Namibia hon brydde sig inte alls om kopplet. Kiri däremot gillade inte detta. Hon ville inte gå ut och inte heller ha sele på sig.

Efter en tid så går de båda i koppel mycket bra. De är som små hundar och vet exakt när kopplet tar slut. Upp i träd och jaga fåglar, helst skator, det är favoritsysslan. För några veckor så åkte vi till landet och där släppte vi dem utan koppel, och det gick jättebra. De är så vana att gå i koppel att de inte sticker någonstans. De väntar tills man följer med dem och ibland så får de sina 30meters ryck som vi kallar det. Full rulle och en massa bus. När vi sedan kom hem så provade vi att släppa dem även hemma och det gick bara bra. Så nu är de båda ute utan koppel men vi är fortfarande ute med dem eftersom de inte kan ta sig in genom porten på egen hand.

Kiri hon växer och växer och är dubbelt så stor som Namibia nu. Hon kan även jama ibland när vi är ute och hon inte ser var Namibia tagit vägen. Kiri är en riktig innekatt och trivs som fisken i vatten. Hon kommer så fort man sätter sig ner och börjar att trampa. Blötmaten på morgonen missar hon aldrig. Hon äter som en häst men är inte någon tjockis…ännu. Det är fart och fläkt på henne och hon busar mer än Namibia.

Namibia däremot är en riktig donna. Hon skriker till dess hon får sin vilja igenom. När hon skriker så skriker hon….höööögt !!! Hon hade en period när hon skrek från halv 4 på morgonen och fram till man steg upp vid 7-tiden. Då var hon inte populär…. Hon har också lärt sig låta som fåglarna ute -- fråga mig inte hur… Namibia är inte rädd för något vilket gjort att hon hamnat i trubbel några gånger. T.ex. så verkar hon aldrig lära sig att inte klättra för högt upp i träden för varannan gång så kommer hon inte ner och vi får klättra. Hon har även kilat fast huvet på balkongen i jakt på en myra. Hon skulle häromdan skrämma bort en liten hund som var på hennes mark… problemet var att hunden var inte så liten utan ungefär som en sankt bernhard. Men hon tror att hon är störst och bäst och är så godtrogen att man inte kan fatta det. Men de är mina favoriter och de har det bra. Jag köper lek-råttor på löpande band eftersom de båda plockar av locket till golvbrunnen i duschen och stoppar ner råttorna där. Ibland när man kliver ur sängen på morgonen så ligger den där…. Någonting kallt, blött, grått och lurvigt…d.v.s. en råtta upptagen ur golvbrunnen. Underbart !

Hälsningar från Namibia, Kiri och Annica