Page

Hej

Nu är det snart två månader sedan Page klev in i vårt hem och våra liv med svansen som ett utropstecken. Trivdes gjorde hon från starten -- utan att tveka utforskade hon sitt nya hem med stor entusiasm. Första kvällen var hon lite betänksam när gammelkatten Mips fräste åt henne, men det gick över. Det tog lite längre tid för Mips att vänja sig, men efter en vecka så samsades de. Visst, Mips fräser fortfarande ibland, men det kanske inte är så konstigt. Page tycker nämligen att det roligaste som finns är att anfalla Mips. Och är man tretton år så är man inte alltid så road av att det plumsar ner en liten randig katt på ens rygg när man tar sig en liten bensträckare. Men de envisas med att äta mat ur samma skål samtidigt och då händer det att Page får några slickar bakom öronen också.

Page är en riktigt trevlig liten kattflicka, mycket gosig -- fast hon tycker inte om att sova i sängen -- och lekfull. Hon och lill-husse har mycket roligt ihop. Speciellt roligt tycker båda det är att leka i lill-husses säng när han egentligen ska sova. Hon är också mycket nyfiken och sticker in sin nos överallt där hon kommer åt. Pratsam är hon också. Hör man ett regelbundet prr-prr-prr så leker hon med något. Hon har också ett speciellt ljud när hon vill ha uppmärksamhet, och ett annat när hon inte får som hon vill. Hon spinner mycket -- gärna i badkaret där det blir fin resonans och när hon blir riktigt glad så vill hon gärna bita en i näsan. Fast väldigt löst.

Vi skaffade Page som sällskap åt Mips, som verkat känna sig ensam sedan vår älskade Zelda dog. Men det var med en viss oro -- Mips är gammal och ganska surmulen, så det var osäkert om hon skulle acceptera en nykomling. Det har dock gått bra, som sagt, och Mips verkar mycket gladare nu. Även om hon inte vill låtsas om det...

Hälsningar Page, Mips, Elisa och Morgan