Spencer

Hej!
Tänkte att jag nu efter ca 2 ½ år skulle berätta att min Spencer nu för ett par veckor sedan hoppade upp alldeles självmant i mitt knä när jag satt framför datorn. Han har varit på gång väldigt många ggr men aldrig vågat göra slag i saken. Så här om veckan klappade jag lite på armstödet och vips så var han där. Helt sjukt mysigt.

Från att ha varit väldigt skygg och fjantig, är han nu självsäker och katastrofalt gosig (förutom när han befinner sig på golvet och man kommer för snabbt fram). Han kräver att få ligga bredvid mitt huvud när jag ska sova. Pratar mkt när han är på det humöret (typ när det vankas ost eller vaniljyoghurt ) och är ruskigt busig! Förr hade han för vana att trycka under sängen när främmande folk kom, numera spatserar han modigt fram och ska lukta och har alldeles glömt bort att vara rädd.

Han tar hand om mina två yngre katter (brorsor) som om de vore hans egna och missar aldrig ett tillfälle att bita dem lite i nacken för och påminna dem om vem som är äldst! De kom till mig när de var mkt små och då fanns Spencer där och visade dem hur katter beter sig och inte beter sig. Nu i skrivandets stund hoppade han upp och burrade in sig i knät, som en svart kanelbulle med 4 ben!

Otroligt roligt att se framsteg efter så lång tid! Att ha tålamod lönar sig ska jag säga, att se honom successivt bli tryggare och tryggare (även efter så lång tid) är en glädje i sig!

Marica