Mariann

Här kommer en solkatt från Mariann som numera heter Esmeralda, fast kallas snutti-ruttan och skuggan!

Min första tid på detta ställe var hemsk, jag var ensam och jag var lov att gömma mig för det tvåbenta folket som huserade i detta hem. På nätterna när de försvunnit vågade jag ta mig runt i huset, jag kröp fram från bakom soffan och undersökte huset. Genom dessa nattliga upptäcksfärder fann jag fler platser att gömma mig på, under byråar och bakom toaletter. Efter ca två veckor började jag ana att de tvåbenta folket inte ville mig illa.. De bjöd på goda saker och talade vänligt till mig, så då började jag våga hålla mig framme. Och det var då jag upptäckte HONOM, min vän, min idol, min hjälte!! En mycket stilig grå herre som var fyrbent som jag. Han heter Sudden och har blivit min bästa vän. Vi tvättar varandra och äter tillsammans, leker ihop och så sover vi bredvid varandra, den absoluta favoritsysslan! Ibland försvinner han dock ut genom dörren, dit får jag inte komma med så jag vet inte vad han gör, men det måste va kul för ibland är han borta hela dagar! När han väl kommer hem rusar jag fram till honom och kastar mig för hans tassar. Sedan följer jag honom vart han än går, (därav namnet Skuggan ) så han inte försvinner igen. När han är ute tycker jag om att leka med de andra varelserna i huset, det är allt ifrån röda möss till vita golfbollar, det är jätteroligt med golfbollen, jag lovar, den har ett helt eget liv.

Jag vill fortfarande inte att de tvåbenta kommer fram till mig och klappar mig, de får inte heller komma plötsligt, fast om jag är med Sudden så är jag himla mycket tuffare ska ni veta. Egentligen är jag nog väldigt kelig eftersom jag ofta sitter och spinner och kardar där jag står eller ligger, och när Sudden är nära jag kastar mig på golvet och rullar och kromar mig.

I det stora hela har jag faktiskt gjort stora framsteg på de 7 veckor jag levt i mitt nya hem, sakta men säkert håller jag på att förvandlas till en trygg och säker kisse. Så snart som de tvåbenta kan klä mig i sele utan att skrämma mig ska jag få gå ut på tomten och se vad det är Sudden sysslar med hela dagarna. Det ser jag fram emot!
Jag vill också framföra en hälsning till alla mina gamla vänner som bor kvar på hemmet, jag saknar dem och hoppas att de alla får känna på tryggheten av ett eget hem mycket snart!

Bästa hälsningarna från Esmeralda och Sudden, med familj