Kira

Den 12 juni 2007 köpte jag äntligen Kira, efter att ha varit akuthem åt henne ett tag. Finare katt får man leta efter! Hon ser precis ut som Whiskas-katten; ljusgrå och fin. I början var hon lite försiktig och harig, utan att för den delen vara skygg. Nu ska hon kela hela tiden, speciellt om jag sitter vid datorn. Då tar det inte lång tid förrän hon hoppar upp i mitt knä. Hon har gärna ena tassen på min hand när jag skriver också. Överhuvudtaget är hon väldigt social; hon har inte varit rädd för någon som hon har träffat utan kelar med alla.

När jag går och lägger mej på kvällarna lägger hon sej i soffan bredvid sängen, och sover sen där tills hon märker att jag vaknar på morgonen. Då kommer hon upp i sängen och vill kela, och småtrampar på hela mej. Dels är det väl lite morgongymnastik, men främst vill hon nog att jag ska skynda mej upp ur sängen och ge henne mat. När hon inte leker eller ligger i soffan så sover hon på min shoppingvagn under sängen. Det ser inte så skönt ut, men hon verkar trivas och det är ju huvudsaken!

Hennes favoritleksak blev tidigt ett grönt snöre som satt på klösbrädan. Det verkar hon aldrig tröttna på. Jag har försökt med lite dyrare och finare leksaker som plingar och sånt, men inget slår snöret. Hon tycker även mycket om en liten mus som hon kasta upp i luften och leka med länge, ofta tills den försvinner under bokhyllan.

Några gånger har hon fått vara ute i sele. Första gången var det inget roligt alls. Jag har aldrig sett en katt bli så platt! Vi kom bara några meter från huset innan vi fick gå in igen. Sen dess har hon börjat tycka om det mer och mer, även om hon fortfarande är lite försiktig av sej.

Jag är jätteglad att jag bestämde mej för att behålla Kira, hon är världens mysigaste kisse! Nu kan jag inte ens komma ihåg det var innan hon kom hit

Mvh Jennie Jungbeck

Fotnot: Kira är ytterligare en av de katter vi omhändertagit från Solvalla Camping. Hon kom aldrig upp som bokningsbar på hemsidan eftersom hon fick stanna hos akutmatte.