Ametist o Safir - del 2

Hej katthemmet och alla missar och kattälskare!

Nu var det länge sedan vi skrev sist och mycket har hänt... Ronja (f.d. Ametist) började löpa förra våren, och skrek dygnet runt i flera veckor, tills vi äntligen fick tid hos veterinären. Matte var väldigt orolig för sin älskling, men operationen gick bra. Däremot blev Pippi (f.d. Safir) livrädd för sin kullsyster när vi kom hem, hon kände inte igen henne med tratt på huvudet och ny doft efter kastreringen. Så Pippi gömde sig och fräste och vågade varken gå till matskålen eller lådan på en vecka. Medan Ronja var förtvivlad över att syrran och bästisen plötsligt var så avvisande (som om det inte räckte med att vara nyopererad och ha en dum tratt runt huvudet? ) Hon gjorde sig så liten och platt som möjligt, jamade ynkligt och sträckte försiktigt försiktigt fram en tass. Bara för att mötas av med morrande och fräsande... Men två dagar efter att jag tagit bort tratten (lite tidigare än veterinären rekommenderade) var de bästa vänner igen!

Sen var allt frid och fröjd några veckor - tills det var Pippis tur att bli karltokig. Aldrig hade jag trott att den rädda och timida katten kunde låta så mycket... Hon fick tyvärr hållas länge, för det började mitt i sommaren och var svårt att få tider, och matte skulle resa bort en vecka i slutet av sommaren och ville inte operera Pippi och sedan lämna henne. Sedan blev matte tyvärr allvarligt sjuk precis efter resan så den inbokade operationen fick avbokas och mattes snälla kollegor fick fortsätta se efter oss en månad till medan matte låg på sjukhus. Tur att vi har varandra i alla fall!

När Pippi började löpa började hon också kissa i mattes säng, vilket matte inte var överförtjust i, så när hon åkte bort stängde hon dörren till sovrummet så att det inte skulle ske fler "olyckor". Men när matte kom tillbaka från sjukhuset och dessutom fick besök av en massa läskiga främmande människor blev stackars Pippi väldigt stressad och började kissa överallt i hela lägenheten (utom i lådan): sängen (matte fick tvätta sängkläder, täcke och bäddmadrass minst en gång om dagen), soffan, sin egen favoritkudde och favoritmatta... Tur att det finns många tvättmaskiner i mattes hus, och att hon var hemma på dagarna och kunde utnyttja dem!

Matte tog med oss båda till veterinären, för vi behövde vaccineras och kloklippas båda två. Hon stängde in oss i sovrummet och tog fram transportväskan, och Ronja som älskar saker man kan gå in i gick genast in för att utforska den. Matte försökte locka in Pippi med leksaker, kattmynta och lite godis (hon skulle ju opereras men någon godisbit skulle gå bra), men rädslan var större än nyfikenheten. Så till slut stängde matte in Ronja i väskan och försökte få in världens räddaste katt i korgen istället. Efter en timme fick mattes bror, som skulle skjutsa oss till veterinären, komma in och hjälpa till. Försöken att fånga det vettskrämda pyret misslyckades dock, men fick henne att gömma sig i en grotta under en klöspelare, så matte och hennes bror lindade in hela klöspelaren i en filt och tog med den till veterinären.

Ronja gallskrek hela bilresan (som lyckligtvis bara var några minuter), men från Pippi hördes inte ett knyst. Personalen såg lite förvånade ut när vi kom in med klösmöbeln i en filt. Ronja höll sig väldigt lugn och tyst under vaccinationen och kloklippningen, hur snäll och medgörlig som helst. Men tillbaka i bilen började jamandet igen...

Vi hann knappt komma hem förrän veterinärmottagningen ringde till matte och sa att Pippi var livrädd och att de tyckte att matte skulle avliva henne istället för att lägga pengar på kastrering som ändå inte skulle hjälpa mot kissproblemen, och att matte redan försökt lugna henne så länge. Men matte tvärvägrade, hon tyckte att Pippi gjort vissa framsteg även om det gick sakta, och ville ge henne en chans. Efter operationen var det Ronjas tur att inte känns igen sin syster, fast till skillnad från Pippi blev hon arg snarare än rädd och fräste mycket åt inkräktaren. Så matte höll Pippi instängd i sovrummet och barrikaderade dörren med en tavla så att inte Ronja kunde smita in mellan mattes fötter. Pippi var fortfarade drogad efter operationen så matte satt med henne i knät i 7 timmar och kunde för första gången klappa henne... Sen fick hon sova i mattes säng, och blev matad med gourmetmousse och vispgrädde på tesked (det var svårt att äta med tratten). De första dagarna var hon fortfarande rädd för matte men var ganska hjälplös med tratten så matte kunde tvångsklappa och mata henne ändå, och efter några dagar började hon tycka om att bli klappad och komma frivilligt! Och efter en vecka började hon till slut använda lådan (som matte lyft henne till flera gånger om dagen) och slutade att kissa i sängen, till mattes stora glädje. Sen tog matte av tratten och lät Pippi slicka sig ren innan hon fick träffa syrran igen. Det tog två dagar för Ronja att acceptera "nykomlingen" som luktade annorlunda efter kastreringen, men sen blev de vänner igen.

Och Pippi, som förut aldrig låtit matte ta i henne, har blivit en riktig kelgris - men det är bara i sängen hon vill gosa. Det vill hon göra hur ofta och länge som helst dock, och spinner som en symaskin... Flera gånger om dagen jamar hon högljutt och om inte matte kommer går hon och hämtar henne - hon ställer sig och tittar på matte med stora, bedjande ögon och jamar hjärtskärande, tills matte följer med till sovrummet... Jättemysigt!!!

Så matte är väldigt glad att hon inte följde veterinärens råd att avliva sin älskling! (Ett beslut hon iofs inte heller kunnat fatta utan att rådgöra med katthemmet, men det fanns hur som helst inte på kartan).

Nu har hon två gosiga, keliga och lite busiga katter. Ronja är nog lite sotis ibland när Pippi blir klappad i sängen - men hon får minst lika mycket gos, och är inte lika geografiskt restriktiv - det går bra att ligga i knät vid matbordet, i soffan eller framför datorn också...

På lördag ska vi för första gången få ut och resa, till mattes föräldrars sommarställe där vi ska bo i en friggebod med matte. Det ska bli spännande! Om vi är snälla kanske vi t.o.m. får gå ut lite, i sele och koppel...

Vi får skriva igen och berätta hur det gick!

Vi vill hälsa särskilt till vår snälla mamma Juvel och våra syskon
Amber och Granat (?), och till akutmatte som tog hand om oss i början!

MJAU!!!

Pippi och Ronja