Champagne o Nellie - del 6

Hej igen allesamman!

Det var länge sedan vi hörde av oss och mycket har hänt sedan sist b.la så har våra två akutkisse kompisar flyttat. Det var lite ledsamt både Nellie och matte sörjde men jag Champis tyckte det var ganska så skönt att bli herre i mitt eget hus.
Sommaren har varit kanon bra vi har hälsat på mormor och morfar och där får man ju vara ute så mycket man vill (i sele). När man inte orkar vara ute mer så kan man alltid passa på att sova på deras inglasade altan vilket är härligt av någon konstig anledning så hämtar dock matte alltid in oss inför natten, fast man inte alls vill.
Men det bästa med sommaren var nog ändock att vi fick fart på matte så hon nätade in balkongen, så nu kan man vara där ute själv och det är bara att jama lite så förstår hon vad som gäller. Underbart att känna vinden i håret och doften av luft i nosen att det regnar ibland det spelar ingen roll.

När nu är det Nellies tur att berätta hon har varit med om en hel del saker.
Sommaren började fruktansvärt jag fick ont i magen och började kräkas blod. Kan lova att jag skrämde upp matte rejält som akut åkte till veterinären. Diagnosen magkatarr ställdes och det blev medicin och special mat som smakade urk och då ska ni veta att jag är inte den som är kräsen. Sedan kom nästa chock matte köpte bil och tvingade oss att åka i den ända upp till mormor och morfar hua hua jag som hatar att åka bil. För att meddela mitt missnöje skrek jag högt hela vägen men matte hon bara körde på och sa att det snart skulle bli bättre och hon hade rätt. Då man är mormors favis katt är man ju så man blir bra bortskämd där uppe och gillar man inte maten då får man fisk vilket även det var bra för små katarr magar (eller små veterinären påstod visst att det vara dags att banta). Dessutom så var det mycket spännande där uppe eftersom jag kom på att man kunde krypa ur selen och vara ute på egna strövar tåg till mattes förtvivlan.
Balkongen som Champis pratar om tycker jag är ok brukar hänga på för att kolla vad som är så bra där ute, men om jag ska vara ärlig så är det lite läskigt att vara där ute utan matte. Sommaren gick och matte började jobba och snart kom en ny liten kompis hit en akutkisse som tom Champis gillar det ni. Trevligt är det dock att leka men ibland går det ju lite vilt till om dagarna här hemma och en dag när matte kom hem tja då hade jag slagit mig så pass att jag inte ville gå. Matte blev denna gången riktigt orolig packade in mig i transport buren och for till en veterinär som sa att jag blivit biten matte protesterade och var arg och när vi åkte hem då vet jag inte riktigt hur många varv vi körde runt i rondellen för att hon vart så upprörd för att ingen lyssnat på henne. Ont hade jag av bara den matte fick bära mig till sängen den natten sov varken jag eller matte mycket. För att visa att jag verkligen hade ont så slutade jag äta gå på toa så nästa morgon bar de iväg till veterinären igen. Denna gång blev vi tagen på allvar och jag röntgades. Inte konstigt att det gör så ont när man har en fraktur hem igen med smärtstillande spruta och tabletter och så fick man extra god mat. På kvällen började jag äta igen och nu har det hela läkt ihop ordentligt och vi busar som aldrig förr. Hur det hela gick till det behåller jag dock för mig själv.

Oj höll nästan på att glömma jag har ju gjort reklam också för oss katthems katter. Matte och Birgitta informerade barnen i Sundbyberg om oss hemlösa katter och jag fick följa med. Eftersom jag älskar barn så spatserade jag stolt fram till dem för att få klapp och gos härligt härligt, matte var mäkta stolt och fröknarna och Birgitta de berömde mig för mitt psyke. Godis blev det som tack för hjälpen så det kan jag nog tänka mig att ställa upp på flera gånger för de hemlösa kompisarna där ute behöver all uppmärksamhet de kan få. Mig och Champis kommer de dock aldrig mer att få som inneboende på katthemmet vi stannar här med matte.
Men tack för att vi fick komma in och värma tassarna när vi behövde!