Ducati - del 2

Nu har jag varit hos min familj i snart fyra månader – och jag har verkligen börjat få bra pli på dem. Det gäller att tidigt sätta ner tassen och göra klart vad som gäller. Vi gillar varandra mycket, mycket – jag hör matte gå omkring och säga att de inte hade kunnat finna en bättre katt. Det märks på mina människor att de vet vad en katt vill ha… räkor, lugn och ro och mycket mys. Till och med barnen verkar ha koll.

Oftast är jag ute och jagar möss på nätterna, men ibland kryper jag ner mellan husse och matte och kelar hela natten. Människorna älskar sådant och det gör faktiskt jag med. Jag gillar att bli borstad också. Det är så skönt att slippa slicka i sig alla löv och sniglar som fastnar i pälsen. Husses tår är en annan härlig upplevelse, dem kan jag gnida mig mot och tugga på länge, länge. Matte yrar något om ”arma katt” och ”frätskador” – men hon är lite förvirrad ibland.

Min sommar har varit konstig. Först fick jag komma till min nya familj och precis när jag hade vant mig vid dem skulle de plötsligt åka på semester till några som var allergiska mot katter och jag kunde inte följa med. Jag fick åka tillbaka till Annika, min snälla akutmatte och vara där i nästan två veckor. Nog för att jag gillar Annika och hade det bra hos henne, men jag blev faktiskt jätteledsen och förstod inte varför min nya familj inte ville ha mig. Sedan när de kom och hämtade mig blev jag jätteglad – fast det tog ett litet tag innan jag kände mig hemma igen. Men då när jag äntligen börjat koppla av, vad händer? Familjen packar väskor och låter mig åka nästan hundra mil i bil, på en dag!. Det var jobbigt, jag fick sitta i sele i mattes knä och sedan i en stor tygbur där jag kunde koppla av och sova. Eftersom jag är en otroligt cool och snäll katt fungerade det bra.

Mormor och morfar i Luleå, de var toppen. Mormor kunde man lura av hur mycket gott som helst. När matte inte såg tiggde jag med mycket lyckat resultat. Morfar var också bra, men när jag dödade en av hans tama ekorrar var jag inte speciellt poppis. Vilket liv det blev! Han klappade mig inte på hela dagen. När man sedan insåg att det inte var morfars favorit och jättetama hanekorre (som äter ur handen på morfar), utan en av årets ungar – då var det ändå lite bättre och jag blev till slut förlåten. Man muttrade något om katters instinkt och jag lade på stora charmoffensiven. Sedan var det glömt. Kunde väl inte jag veta, att möss är OK men inte ekorrar. Fast om matte får en chans räddar hon mössen med.

Nu är vi hemma i alla fall och jag har börjat förstå hur saker och ting fungerar i den här familjen. Jag trivs så bra här och är en jättelycklig katt. Alla älskar mig och jag älskar dem med. En gång kom jag inte hem som jag skulle och efter ett dygn var alla ute och letade efter mig. Efter tre dygn var matte förtvivlad och trodde att jag var död eller vilse och på väg till Luleå. De visste ju inte att det var ett katt-raveparty i trakterna och att jag visst hittade hem. Den morgonen när jag kom blev det stor uppståndelse! Fast det var nog kanske så att jag hade varit lite vilse i alla fall, för sedan ville jag inte gå längre än till altanen på några dagar.

Oj, det här blev jättelångt, men till sist skulle jag vilja tacka snälla Annika som tog hand om mig i vintras när jag inte hade någonstans att bo. Tack också Stockholm katthem som hjälper så många katter. Jag är en väldigt lycklig katt nu och har en väldigt lycklig familj.

Vi hörs!
Hälsningar Zigge (även känd som Ducati)