Ping

Nu har Ping varit hemma i snart en månad och jag tänkte att det var dax att lämna en liten rapport om hur det har gått. Ping är omdöpt till Matilda, men Sotis, som jag hade tänkt skulle föreställa fosterpappa och hjälpa mig med hennes socialisering, han kallar henne bara för "den där lilla plågan".

Första dagen tillbringade Matilda under badkaret men någon gång under kvällens lopp förflyttade hon sig för en stund in i köket men snart var hon tillbaks under badkaret igen. När jag hade gått och lagt mig smög hon ut och kikade lite i vardagsrummet men sen tror jag hon gick tillbaks till "sitt" igen. Svårt att veta vad dom små liven har för sig när man sover....

Nästa dag flyttade hon. Köket var tydligen rätt mysigt så där tillbringade hon andra dagen. Under kvällen gjorde hon små utflykter till vardagsrummet men om jag rörde mig eller Sotis kom för nära fräste hon och rusade tillbaks till köket och in under en hylla som hon gjort till sin boplats.

Tredje dagen var hon ute i vardagsrummet även när jag var där men bara om jag höll mig stilla i soffan. Jag byggde en koja under ett litet bord och då försvann hon på sekunden men Sotis gick runt och kollade nyfiket på vad jag gjorde. När den var klar gick han in och kollade läget medans jag gick och satte mig i soffan. Plötsligt kommer han utrusande. Sladdar förbi mig, genom hallen och ut i köket där han jamar för fullt. Sen rusar han tillbaks in i kojan och sitter där helt tyst. När inget händer rusar han återigen ut i köket och jamar och så tillbaks in i vardagsrummet. Den här gången stannade han utanför kojan och kollade mot dörren. Äntligen kommer Matilda försiktigt gående för att kolla vad det är som händer. Sotis far in i kojan och Matilda går fram och tittar undrande och misstänksamt på den. Då hoppar Sotis på henne för att leka men det ville hon inte vara med om utan rusade tillbaks till köket. Det dröjde inte länge innan nyfikenheten tog överhand och hon var tillbaks utanför kojan. Sotis åmade sig och gjorde sig till allt han kunde för att få med sig henne in i kojan men hon tvärvägrade gå in så länge han var där. När han gick ut gick hon däremot in och när han sen försökte gå efter fräste hon som den fräsmaskin hon var.

Nu var i alla fall kontakten mellan katterna igång och jag var jätteglad. Haha, den glädje som varar länge. Matilda vill ligga nära och mysa, men Sotis vägrar. Typiskt. Efter ytterligare ett par dagar när dom ialla fall lekte ganska bra ihop så drog sig Sotis mer och mer undan och sent en lördagskväll såg jag att det var något fel med hans ena öga, det rann och såg irriterat ut. Nästa dag blev det en tur till veterinären och på vägen dit började han nysa. Han nös mer och mer och jag vart så orolig. En förkylning sa veterinären, vanligt hos innekatter när det kommer hem en ny utekatt. Han fick ögondroppar och så åkte vi hem. Under en veckas tid plågade jag honom med att ta tempen och att droppa i hans öga. Matilda höll sig nära honom utan att komma för nära eftersom han då blev märkbart irriterad. I alla fall blev han frisk igen efter ett par dagar men ajajaj så han hatade mig. Släpa hem den där lilla plågan, låta honom bli sjuk, ta tempen på honom och droppa i ögat. Hur dum kan en matte få bli egentligen?

Det har tagit flera veckor för honom att börja förlåta mig. Det är inte riktigt samma katt som förut men jag har stort hopp om att han snart kan förlåta mig helt. Han vill fortfarande inte gosa med Matilda men han leker gärna med henne. Men just det ja det här skulle ju handla om Matilda och inte om Sotis, men dom hänger ju liksom ihop lite.

Eftersom Matilda inte får gosa med Sotis så har hon sakta men säkert börjat söka sig till mig. Hon började med att lägga sig så långt i från mig hon kunde i soffan. Sen
började hon sova vid mina fötter på nätterna. Nu när hon kommer upp i soffan kan hon lägga sig väldigt nära men jag måste vara väldigt försiktig för att hon inte ska springa iväg igen. Oftare och oftare får jag klia henne. Jag har till och med lyckats få klippa bort några hårtovor som hon fått eftersom jag ännu inte kan borsta henne.

Hon är så himla mjuk och go. Hon har fräst sig rakt in i mitt hjärta. Nu för tiden är det sällan man hör fräsande från henne men hon ser på allt med stor misstänksamhet men har tex slutat springa och gömma sig när jag går omkring. Hon kan till och med sitta kvar även om jag går precis förbi.

Hon älskar att leka och springa omkring. Klätterträdet är en höjdare. Akvariet är mycket intressant och hon tillbringar en hel del tid med att "passa" fiskarna så dom inte rymmer. Jag har fått för mig att hon har börjat fatta att hon är Matilda och att Sotis är Sotis. Även Sotis har förstått att hon är Matilda även om han envisas med den där lilla plågan bara för att hon vill ligga och mysa med honom ibland.

Tänk att en sån liten rar fräsmaskin kan bli en sån raring på bara några veckor. Jag har mycket stort hopp om att hon inom snar framtid ska vara en mycket tryggare katt. En sak med henne som jag tycker är lite kul är att hon inte jamar. Hon har nått litet ljud för sig men något riktigt jam blir det inte riktigt. Två gånger sen hon kom har jag hört något som jag skulle med lite god vilja kunna kalla för ett jam men trots att hon pratar ganska mycket så blir det bara små ynkliga ljud.

Bilder får vänta ett tag eftersom hon blir väldigt nervös av kameran. Men så fort hon vant sig lite mer vid den kommer några bilder.

Tack katthemmet för att Matilda fick komma till mig och Sotis.