Elder o Porsche

Kära Katthem,

Jag vill berätta den fantastiska historien om Elder och Akilles (f d Porsche) två av världshistoriens kanske bästa katter (ur ett rent objektivt perspektiv). Akilles gjorde sig snabbt hemmastadd som husets katt, han valde ut de allra bästa sovplatserna varav en självklart var varenda nyöppnad bok som gavs mer uppmärksamhet än hans mjuka mage. Sexton dagar efter hans tillträde som härskare över smått och stort i våran etta gjorde söta Elder sin entré.

Fina skygga Elder gjorde sig snabbt impopulär hos den tidigare envåldshärskaren som i folkmun kallades ”Missolini”, detta på grund av dennes böjelser för tyranni. Vi genomlevde två månaders dygnet-runt-catfights och till detta dessutom Elders problem med att komma tillrätta med miljöombytet och sin fobi för människor och onda katter. Stackars Elder åt eller drack inte de första tre dagarna och vågade inte heller använda den närliggande kattlådan, även att röra sig var obehagligt och undveks. Vi byggde ett Fort Elder komplett med låda och skålar och en öppning och därav endast en strategisk punkt att beskydda från främmande attackerande kattmakter. Så småningom accepterades Fort Elder mer och mer av Akilles även om någon utökning av detta revir inte direkt uppmanades. En viss handfallenhet över situationen, lukten och si sådär tre-fyra telefonsamtal till katthemmet med hundra frågor senare så var vi fortfarande fast beslutna att ge Elder en ärlig chans, även om tanken på kissarna som vänner kändes långt borta så såg vi hela tiden små små förbättringar som höll hoppet vid liv. En av dessa var att Akilles en dag helt spontant slickade Elder på nosen för att sedan återgå till sin mer tyranniska repertoar.

Under tiden provades det mesta; denna var en kattfejd som inte med enkelhet skulle gå över. Dyra kattferomoner som sprutades ut i luften visade sig resultatlöst medan billigare varianten kattmynta blev hemmets favoritdrog och tog udden av de värsta bråken. Katt-terapi blev under denna period ett begrepp och en nödvändighet; dessa nästan dagligt återkommande sessioner gick ut på att låta katterna mötas under fredliga former tillsammans med en mänsklig mellanhand som serverade oemotståndligt godis på löpande band. En annan del av terapin var att försöka få dem att äta bredvid varandra, vilket även det skapade en betryggande och broderlig atmosfär.

Så småningom såg vi resultat, katterna började hälsa på varandra allt oftare och strök sig även mot varandra då det vankades mat. Den absoluta vändpunkten kom då vi åkte bort en vecka över jul, Elder stannade hemma och utforskade lägenheten tillsammans med en mycket läskig kattvakt och Akilles fick åka till ett stort hus med fyra andra katter och lärde sig ett och annat om kattvett och etikett. När vi kom tillbaka jamade Elder en hel dag av glädje och saknad och Akilles insåg att det fanns värre katter än den svarta lilla sötnosen. Sedan den dagen är alla dagar en fröjd och det är underbart att se Elder och Akilles sova och leka tillsammans.

Akilles är idag, tre månader efter deras första tumultartade sammandrabbning, Elders stora stöd och lär honom hela tiden nya bra saker som att tigga mat och hoppa upp på varje nyöppnad bok varpå han ju kan täcka de ytor som inte Akilles mage allena klarar av, allt för att fullständigt omöjliggöra något läsande eller bildande i det här huset. Andra glädjeämnen var när Elder den trubbnosige upptäckte leken -- sedan dess har herr Elder, 5 år, uppfört sig som en kattunge, hela arsenalen av kattleksaker är nu bara hans och han kan hålla på i timmar, gärna nattetid, och slänger stolt upp favoritmössen och pälsspindeln högt upp i luften för att sedan fånga och döda sitt byte i våldsam strid. Akilles är ju som alla vet lite äldre och förståndigare och vill helst ha sin leksak serverad, att behöva röra sig och springa omkring efter den känns ju alldeles ovärdigt.

Slutligen, för alla er med kattproblem därute skulle jag gärna rekommendera ”Din katts hemligheter: boken din katt skulle vilja att du läste” av Vicky Hall. Det är en fantastisk bok som relaterar till en mängd olika möjliga kattproblem vilket var en stor hjälp och inspiration under de svåra tiderna med Elder och Akilles, och var överlägsen alla andra böcker jag läste om kattbeteende. Om inte annat är det en väldigt trevlig och rolig läsning som hjälper en att förstå sin katt lite bättre. Alla situationer går att förbättra, något man gör bäst i mina ögon med kärlek, tålamod och kunskap. Vi vill också skicka en liten känga till alla som inte kämpar för sin katt, som förväntar sig en totalt acklimatiserad kisse redan första dagen och inte ger pälsbollarna den chans de förtjänar, shame on you!

Tack för våra älskade underbara katter som för närvarande befinner sig i en mysig hög bredvid datorn, och tack för er verksamhet, stöd och hjälp till Stockholms katter!

Varma hälsningar från AnnaElisa, Mats, Elder och Akilles.