Elke o Anouk - del 5

Hej alla kattvänner!

En uppmaning till alla som inte köpt Katthemmets kalender för 2008 än. Gör det! För nu återstår bara några dagar med den söta januarikatten Dayo, en av mina favoriter efter höstens besök på Katthemmet. Och i februari kan vi njuta av Familjen Fräs; systrarna Anouk och Elke med mamma Femke.

Ja, "fräs" och "fräs"... efter drygt två månader hemma hos mig och husse så är inte Anouk och Elke några fräsiga katter. Anouk, ofta kallad "Noxie", fräser inte alls, utan låter sig klappas under hakan, på kinderna och i nacken om hon ligger på sin favoritplats i fåtöljen under ett "filt-tak". Fortfarande är det lite otäckt att bli klappad på ryggen, även om det går bra ibland. Anouk har blivit mycket tryggare sista veckorna, vilket märks i att hon nästan helt slutat använda sitt gömställe på dvd-spelare under en duk. Istället ligger hon utsträckt på mattan i hallen (och ligger kvar när vi går förbi) eller galopperar lekfullt omkring och terroriserar Elke med små påhopp. Fast egentligen är Anouk en dam som klarar sig på egen hand, mest tycker om att vila och äta (lite rund om magen, kanske?) och bara ibland får "stôllaryck". Det enda tråkiga är att Anouks ena öga fortfarande rinner ibland.

Elke är den lilla tuffa tjejen som inte har låtit sig klappas än. Jag har bara nuddat vid hennes mjuka blanka päls. Ibland smiter hon sin väg när jag kommer nära och hon anar att jag är på försöka-klappa-katt-humör, men oftast backar hon lite vid mitt första försök och fräser ett ormliknande väsande vid det andra försöket. Kanske kommer tassen farande som en markering - "gör inte så" - men riktiga spott-och-fräs-attacker är väldigt sällsynta. I övrigt leker Elke gärna i soffan med bollar, pälsmöss... och hon är ofta framme och kollar vad vi gör - lite rädd men också väldigt nyfiken, aktiv och sällskapssjuk. Efter några dagars intensivt lekande i sängen med en pinne med fastbundet snöre och pälsmus så följer Elke efter oss så fort pinnen är framme. Leka mer?!? Hon är så söt när hon sitter och sträcker på nosen och tittar och tittar... "Mysan" eller "Sötnos" kallad, med förhoppning om att det kan påverka henne.

Båda katterna har varit framme när vi haft besök senaste veckorna; kort, men ändock framme. De har börjat "purra" när de leker med varandra och så smått börjar de uttrycka allt mer med svansen. Ibland tvättar de varandra på huvudet och vilar tillsammans i fåtöljen. De är två fantastiska och vackra katter!

Det var väldigt kul att läsa om solkatten Elder, som kanske är Elkes och Anouks pappa. Underbart att han har fått ett bra hem och en kattkompis i Akilles! Vi hoppas också att Femke snart kan få ett eget hem, nu när hon har möjlighet att social-öva i sitt akuthem.

God fortsättning på det nya året med förhoppning att många katter får ett bra hem!

Matte Marie