Minni - del 2

Hej!

Äntligen är Minnis bilder framme, oktoberkatten. Oj hon är sååå vacker på stora bilden. Förresten jag måste berätta för er att jag känner den fotograf som tog bilderna på Minni, när hon var elev på Japanska skolan på lördagar för ungefär 30 år sedan säkert. Då arbetade jag som lärare. Det var verkligen en överraskning när jag såg hennes namn, Lie Fujita. Då tänkte jag att Minni är på något vis lovad i förväg att komma till just mig. Jag måste göra henne lycklig i hela hennes liv. Vad roligt!! Jag såg hennes namn redan förra året som akut mamma åt Saké och Sumo. Jag försöker fotografera Minni, men det går inte att fota hennes ögon som Lie gjorde. Tack Lie för vackra bilder på Minni!! Jag ska rama in den stora bilden nästa månad och titta på den varje dag.

Det har gått drygt tre månader sedan den lilla fräsiga fröken Minni kom till mig. Jag kan inte berätta så mycket i nu läget sedan vår hälsning i augusti, tyvärr. Jag får ännu inte klappa Minni till exempel. Men hon verkar trivas jätte bra hos mig, men så fort jag sträcker min hand, flyger hon bort. Hon kommer och nosar på mina fötter om jag låtsas att jag struntar i henne. Hon sitter i andra soffan när jag sitter i ena soffan. Hon följer efter mig hela tiden även in på toa , men det går inte att klappa henne. Efteråt när min dotter fångade henne med en badlakan för att klippa hennes klor, fick jag henne i min famn liten stund till sist. Nu på söndag är det dags att klippa hennes naglar igen, så vi får se om jag kan hålla henne lite mer den här gången.

Hon älskar att äta lite burkmat morgon och kväll och lite skinka får hon också när hon tigger om det. Jag försöker ge andra katten Ini och Minni samtidigt med båda händerna sträckta så att de snart kan bli kompisar, men de är väldigt försiktiga mot varandra. De fräser och jagar varandra då och då men inget slagsmål, det går lite bättre nu.

Ett tag var Minne hopplös. Hon kissade på sängen och kuddarna på soffan till exempel. Jag fick springa många gånger till tvättstugan med madrass, filtar, lakan etc. Jag tror att hon var svartsjuk på Ini. Men det går bra nu. Hon tittar och vaktar när Ini och jag sitter och kelar med varandra i soffan varje kväll. Hon brukar då sitta på köksstolen under bordet där hon känner sig trygg.

Om dagarna brukar Ini sitta och sova på balkongen. Minni leker med allt hemma, leksaker, pennor, ja, allt som finns på bordet på köket eller i vardagsrummet. Allting hamnar på golvet. Om nätterna har den hänt att jag vaknat av att Minni smyger runt i sängen och nosar på mig.

Med Vänliga hälsningar
Kazuko Trosell