Joline - del 6

Glada hösthälsningar till alla på katthemmet!

Hej igen, här kommer en uppdatering från mej, Joline. Nu har det hänt saker må ni tro .Redan för några veckor sedan åkte mamma iväg och lämnade mig ensam hemma en dag. När hon kom hem igen, doftade hon väldigt intressant, hela hon. Jag snusade och snusade länge och väl. Det här upprepade sig med jämna mellanrum och varje gång så kom hon hem och doftade sådär intressant. En dag smusslade hon iväg min snuttefilt, hon trodde säkert att jag inget märkte, ha! När jag fick den tillbaks var den helt inpyrd av den här intressanta doften. Sedan gick det en tid och så skulle vi åka ner till Stockholm på minisemester (vi fick nya golv inlagda). På vägen ner åkte vi till ett stort hus och när vi steg av fick jag följa med ut från bilen. Utanför huset fanns en stor rastgård och kan ni tänka, den var full med katter. Jag som inte gillar andra katter. Där fanns en jättegullig tjej som hälsade på mej och talade om att jag var liten och söt, ingen mening med att inte hålla med om det, hehe. Sedan tog hon ut en av katterna från rastgården och ställde ner honom på gräsmattan. Jag säger bara det tjejer, vilken hunk!!! MJAU!!! Det sa klick på en gång, vi gick fram mot varandra och det vart gos med nos på studs. Jag märkte hur alla drog en lättnadens suck och mamma sa nåt om att hon definitivt hade valt rätt katt. Hon berättade att han hette Findus och skulle flytta hem till oss efter vår lilla semester.

Medan vi var i Stockholm fick vi ett tråkigt besked. Findus hade varit hos veterinären, som hade upptäckt att han hade svår gingivit (tandköttsinflammation). Han var tvungen att dra ut alla sina kindtänder, äta penicillin och kunde inte komma hem på ett bra tag ännu. Usch vad besvikna vi var, både mamma och jag. Vi har väntat och väntat och igår var det äntligen dags. Mamma åkte iväg med grannen och när hon kom hem hade hon Findus med sig. Han har sprungit runt i lägenheten och bekantat sig och jag måste erkänna att jag har följt honom som en svans. Det första han gjorde var att tömma min matskål, jag som hade sparat lite av frukosten, hmpf. Jag fick iallafall en liten portion till och då var allt frid och fröjd.

Än så länge har jag inte låtit honom vara alltför närgången, men vi har pratat mycket och några nosgnuggningar har det blivit, man kan ju inte riktigt motstå snyggingen... Nu ska jag iväg och kolla vad han sysslar med, så mamma får ta över tangentbordet.

Nina: Ja, då har min lilla Fjolla då äntligen fått en kompis. Han kommer från katthemmet Bergslagskatten, som ligger i Smedjebacken. Han är ursprungligen en hittekatt från Grängesberg, där vi bor nu, så man kan säga att han flyttat hem igen. Han var den av katterna som hade varit längst tid på katthemmet, över två år, så jag tyckte det kändes bra att få erbjuda honom ett nytt hem. Efter sju sorger och åtta bedrövelser med hans tänder kom han då ÄNTLIGEN hem igår. Allt har gått jättebra, inget fräs, inget bråk. Han är en helmysig, lugn och stabil kille, så jag tror han och Fjollan kommer att trivas bättre och bättre tillsammans. Jag har sprungit runt med kameran men att få dom samtidigt på bild är lättare sagt en gjort. Skickar iallafall med den bild som blev någorlunda och så hans officiella hemsidebild från katthemmet så ni alla får se vilken goding han är och hur lik han och Joline är varandra.

En underbar höst och massor av gos med nos från Fjollan, Findus och Nina