Sako

Hej!
Här kommer en hälsning från Orion (fd Sako).

Orion har nu varit hemma en månad. De första två dygnen var han jätterädd och låg orörlig under ett skåp utan att vilja gå på lådan eller äta. Sedan började han gradvis slappna av lite mer, gå på lådan först (när jag var ute med hunden) och han ville äta lite mer mat varje dag. Han bosatte sig under soffan. Jag fick ställa matskålarna till honom under soffan i början men efter en dryg vecka bestämde jag att han nog skulle våga sig ut till matplatsen i köket, vilket han också gjorde på kvällen när jag och vovven satt lugnt i soffan eller inte rörde oss. Han började komma fram på kvällarna och ville umgås och blev mer och mer nyfiken men han vill fortfarande inte komma fram och be om klapp utan det går bra när jag sätter mig hos honom, t.ex. när han ligger vid sin klätterpelare. Han älskar att bli klappad och är jättegosig men vågar inte slappna av helt än. Igår var en stor dag, han spann för första gången! Han äter också ur min hand utan problem, något som han tyckte var superläskigt från början. Favoritgodiset är rökt skinka och kattmyntadroppar, när han känner lukten av kattmynta blir han helt tokig!

För en vecka sedan satte jag för alla krypinhål så att han skulle vara tvungen att vara framme hela tiden. Först blev han lite sur och rev bort min fina byggnadskonstruktion de två första nätterna, men efter ett allvarligt samtal om varför han måste vänja sig så antog han utmaningen och bestämde sig för att inte vara så rädd. Nu vill han inte gå in under soffan även när han skulle kunna. Han ligger helst på sin pelare eller på den finaste mohairpläden i soffan och snarkar ljudligt. På nätterna busar Orion med sin pälsmus och pingelboll och klöser mycket på klöspelaren (han ville även gärna klösa på hallmattan i början men respekterade när jag sagt till honom ett par gånger). Han springer också runt en del och motionerar. Han tycker att det nya hemmet är väldigt spännande och är särskilt förtjust i en blank lampfot som man kan spegla sig i, blommorna i fönstret och han älskar fjädrar! Han har börjat prata litegrann, speciellt när han ska gå till maten eller till lådan så berättar han det genom att jama. På kvällen tittar han längtansfullt mot sängen men han har inte vågat sig upp där ännu. Han kommer bra överens med hunden, de nosar på varandra lite försiktigt och visar tydligt att de gillar varandra (men i början var det förstås läskigt). Det tar dock nog ett tag tills de blir riktiga bästisar. Det är såklart en lång resa tills Orion är helt "tam", men över huvud taget har han vant sig vid oss fortare än vad jag vågat hoppas på. Naturligtvis krävs det tålmodig träning varje dag och att jag förstår när jag ska lämna honom ifred. Han är en katt med stor integritet men som är otroligt snäll och säger ifrån på ett mjukt och artigt sätt. Han har aldrig fällt fram klorna eller fräst på mig (han fräste lite mot vovven två gånger första dagarna). Han lär sig otroligt fort och kommunicerar tydligt vad han vill och känner. Jag är så lycklig över den här fina katten, han är helt underbar! Jag hoppas att fler skygga katter som varit hemlösa får chansen att komma till ett bra hem. Skickar ev bilder lite senare.

Soliga hälsningar från Orion och matte Jessica