Mumrik o Helge - del 3

Hej igen, nu har det ju gått flera månader sen jag hörde av mig så jag tänkte rapportera lite :-). Jag kan i alla fall säga att jag är ingen liten ynkepynk längre – jag är faktiskt nästan lika stor som Helge nu och matte säger att både Helge och jag skulle behöva gå ner lite i vikt men det tycks inte hjälpa mycket att hon drar ner på våra portioner, men vi har åtminstone inte gått upp mer. Matte har dragits med en lång förkylning så vi har inte fått gå ut i sele heller på över en månad så det har ju blivit lite mindre motion också. I alla fall så stortrivs jag här och jag älskar verkligen min storebror så jag tar alla tillfällen i akt att pussa på honom (och bitas ibland ) och han säger aldrig ifrån utan brukar tvätta mig på huvudet och öronen och det är ju faktiskt ganska mysigt :-). Ibland får jag jaga Molly också och hon springer verkligen fort hon – kanske beror det på att hon är så liten och smal - men man får verkligen jobba för att hänga med henne. Hon är ju inte ute så mycket nu när det är dåligt väder så hon har väl lite långtråkigt och då kan hon nedlåta sig till att busa lite med oss, men annars får Helge och jag busa själva. Jag är inte ett dugg rädd längre utan hoppar ofta och gärna upp i mattes knä/på morgontidningen/på datorn (häromdagen la jag mig tillrätta på tangentbordet)/på boken och när hon sover så ligger jag gärna på mattes andra huvudkudde eller i mattes armhåla och så spinner jag som en tok. Matte säger att jag är en väldigt glad katt och det stämmer nog för jag tycker att allting är roligt, mycket lek och god mat (fast jag tigger faktiskt inte lika mycket som Helge gör) och en snäll matte och en snäll kattvakt - vad kan man mer begära? Ja och så kompisarna förstås!! Jag tycker att livet leker och ingen skulle kunna tro att jag var en skygg katt förut för matte säger att det inte finns ens en gnutta skygg katt i mig, snarare tvärtom säger hon, vad hon nu kan mena med det!? Jag har också lärt mig att klippa klorna och matte säger att jag snart är lika duktig som Helge på det och när vi har klippt klorna så får vi en godisbit (nåt som är nyttigt för tänderna, men godis som godis). Jag skulle vilja hälsa till alla på katthemmet och speciellt till min mamma Lilla mamman och jag hoppas att hon inte är lika rädd fortfarande. Jag önskar att jag kunde tala om för henne att människor kan vara jättesnälla och att jag önskar att hon snart får ett riktigt hem och en lika snäll matte som jag har.

Hej då så länge
Gösta (f.d. Mumrik)


Tjaba! Nu får jag äntligen en syl i vädret också. Det är Helge som pratar alltså! Det stämmer att Gösta nästan har blivit lika stor som jag så det blir jobbigare att hålla honom på mattan nu men man får inte ge upp. Matte påstår att jag har blivit som en gammal gubbe nu när jag har fått Gösta att leka med men vi leker ju´som sjutton ju men jag kanske inte kutar efter mina hartassar lika mycket längre men det beror ju på att jag blir trött av att jaga Gösta fram och tillbaka och sen ska han jaga mig osv. Det tar faktiskt på krafterna att springa så mycket flera gånger om dan. Ibland när jag ligger och sover så kommer han och bara sätter sig på mig och börjar bita och slita i halsen på mig – puh! Det går ju inte att sova då ju och ibland så börjar jag leka med honom men ibland så går jag faktiskt iväg för att få fortsätta att sova någon annanstans. Är man trött så är man men det fattar ju inte såna där barnrumpor. Han kommer ofta och stryker sig mot mig och pussas så han är ju en väldigt vänligt sinnad katt och det är faktiskt jättekul att ha honom så även om jag blir avis ibland när han kelar med matte så skulle jag inte vilja vara utan honom för allt smör i Småland. Jag har ju lyckats lära honom att dricka vatten ur kranen äntligen och att försöka stjäla Mollys mat (fast det gillar inte matte) fast Gösta vågar inte gå fram och störa henne som jag gör för då kan han få sig en dask fast mig smäller hon inte till för jag är hennes bebis säger matte, så jag tar alla tillfällen i akt att störa henne när hon äter så jag ska få hennes käk också men då kommer matte och tar bort den för mig, men det hindrar inte mig från att försöka nästa gång och nästa gång för nån gång ska hon väl glömma bort det? I dag så regnar det hela tiden, kommer t.o.m lite snöflingor så i dag blir det en sjusovardag säger matte. Gösta har somnat på klösträdet och jag ska väl också gå och knyta mig ett tag tror jag. Hälsa alla jag känner och så skulle jag vilja be Annica att ge min mamma Tibbla en riktigt stor puss på nosen från mig

Hej då
Helge