Mina 2

Hej!

Jag ville bara berätta att lilla Messina (f.d. Mina 2) som kom till mig i juli 2004 har det bra. Den lilla kelsjuka pratiga damen dammade in i mitt liv och förändrade det totalt. Hon är social till tusen, möter en ofta i dörren som en hund när man kommer hem från jobbet. Hon älskar att gå ut på promenad i sele (även om hon kröp platt på magen i början), det spelar ingen roll hur mörkt och kallt det är, bara det inte regnar eller ligger snö.

Från dag 1 har hon skött lådan perfekt (utom när jag bytte från kattsand till pellets ett tag...). Jag nätade in balkongen redan första sommaren och där sitter hon på ett värmeisolerande sittunderlag jag lagt ut. I början var det litet barnsjukdomar med mask, foderallergi och en inflammerad tand som behövdes dra ut, men sedan dess har hon i princip varit kärnfrisk. Jag brukar ta med henne när vi besöker mina föräldrar och där har hon så småningom även fått träffa andra katter (de har skaffat katt i år). Det blir litet fräs i början men sedan fungerar det bra, alla ignorerar varandra för det mesta och hälsar t.om. ibland. (Utom den busiga kattungen som följer efter henne överallt, till slut får hon nog och försöker gömma sig. Då brukar vi stänga in henne i det rum hon vill sova i så att hon får vara ifred).

Hon accepterar även min sambo som flyttade in för ett år sedan men det är helt klart matte som är favoriten. Vi har tänkt att skaffa en katt till senare när vi har hus så att de blir bättre med plats och de kan gå mer, men bara om Messina accepterar det. Annars får hon vara ensamkatt. Man märker ändå att hon måste ha råkat ut för något för hon är väldigt misstänksam mot mörkt klädda män och skyggar om man har något i handen och går emot henne. Får vi besök gömmer hon sig under sängen och kommer bara fram ibland efter ett tag eller när gästerna har gått.

Nu vet ni att den lilla månskensprinsessan mår prima.

Hälsningar från matte Lena och Messina.