Hej hej katthemmet.
Här kommer en hälsning från
Killen (fd
Björne, svart-vit) och
Brorsan (fd
Kisen, randig). Söndagen den 23:e december 2007 intog vi vår nya lägenhet, vi strosade runt för att sedan hitta det ultimata stället att gömma sig på, nämligen soffan. Eller rättare sagt under soffan. Där var vi, inte allt för synliga. Hon den där på två ben försökte med allt, lägga sig på sängen, sätta fram vatten och mat, men icke, den lätta gick i inte på, ha. Men när hon väl hade somnat, då jävlar, då kröp vi fram och utforskade varenda vrå.
Jag, Brorsan, hoppade till och med upp i sängen och gick på henne. När jag nådde ansiktet fick jag en chock, hon var VAKEN! Jag hoppade ner och in under sängen... Det hanns även med ett besök på lådan under natten, vad ska man göra lixom. Det gick nån dag, hon tröttnade och plockade upp oss.
Efter två veckor började vi bete oss som katter, Man började stryka sig runt hennes ben när det vankades mat, nåt kan hon väl få.
I samma veva vart vi även utslängda från sovrummet när hon skulle sova, men det var väl rätt bra för annars hade inte gardinerna suttit kvar. Det är ju så kul att leka med dem, spec när matte ska sova
.
Nu när vårt ombud och sekreterare, dvs matte (Terese) sitter och skriver sitter jag, Brorsan, här brevid tangentbordet och övervakar så att allt går rätt till. Det är fortfarande lite läskigt att hoppa upp i knät, men när hon lyfter upp oss är det väldigt mysigt, då kan det till och med hända att jag ligger kvar i nån timme och sover lite.
Vad har hänt mer? Just det, min specialiet är att öppna dörren under diskbänken! Himla intressant där inne och Killen "hackar" fortfarande tänder, så pass att jag har blivit så inspirerad att jag också börjat. Mattes faster var här för ett tag sen och tog lite bilder, de har nu efter mycket tjat fått en egen sida som man kan besöka om man vill och det vill man.
http://katt.temla.com Jag var inne och kollade på den nyss och det hade smygit in nån stor hårig sak bland våra bilder, Noel hette han tydligen. Nu behöver ni inte oroa er, det är nämligen vår mattes föräldrars hund som vi en så länge inte har träffat och det är en himlans tur för honom det! Vi vägde oss här om dagen, Killen är en stadig grabb på 4 kg och jag väger 3.2 kilo. Nej, nu väntar sängen, Killen har redan lagt sig.
Mjou, önskar vi här i Huddinge
//Killen, Brorsan och Terese