Clint

Clint är inte en katthemskatt, men hans historia platsar alla gånger under Solkatter! Clints ägare lade upp en efterlysning på vår hemsida och hörde sedan av sig när kissen hade återfunnits. Läs och njut /Margit - Sthlms Katthem

Hej,
En liten solskenshistoria för alla som gillar katter och speciellt för er som har varit med om en katt som har sprungit bort.

Vi var med om en trafikolycka fredag den 15 februari på väg 280 ca 5 km söder om Edsbro i Roslagen på väg till vårt landställe. Vid olyckan, som orsakades av möte med en bil som låg mitt i vägen väjde vi för att undvika en frontalkrock, bilen fick sladd, slog in i en klippvägg och välte på sidan. Rutorna krossades och vår lilla kattunge Clint sprang ut ur bilen innan vi fattade vad som hade hänt. Vi själva, jag och min sambo som var gravid i 32:a veckan klarade oss otroligt nog undan med några blåmärken och lite stelhet i nacke och rygg, bilen blev bara skrot. Naturligtvis var vårt enda fokus efter att ha konstaterat detta att hitta vår sju månader gamla kattunge, jag stannade kvar medan min gravida sambo följde med ambulansen till sjukhuset för observation. Det var skymning ute och några minusgrader som sjönk till – 10 grader på natten och Clint är innekatt så vi var väldigt oroliga för honom. Vi fortsatte leta till sent på natten med ficklampor och lockrop utan resultat. Helt slut körde vi hem med lånad bil för några timmars vila innan vi åkte tillbaka i gryningen nästa dag.

Vi tryckte upp lappar och pratade med massor av vänliga människor i området, som är glest befolkat, några få fast boende finns men i övrigt är det mest fritidshus som är tomma på vintern, sen är det skog, skog och mera skog. Hela helgen, måndagen och tisdagen letade vi och satte upp fler lappar men utan några spår eller ledtrådar. Vi lade också ut filtar med mat på några ställen om han fanns kvar i området. Resten av veckan ägnade vi åt att efterlysa honom på alla tänkbara hemsidor, katthem, kattpensionat, veterinärer, blocket.se mm mm. Det normala arbetet kom minst sagt i andra hand.

Varje kväll när det mörknade var hemsk när vi tänkte på hur rädd Clint måste vara, lever han, fryser han…? KOM HEM till oss igen! Att titta på väderrapporterna och se hur kallt det skulle bli var också jobbigt, som tur är har vi en ovanligt mild vinter. När fredagen kom åkte vi tillbaka till olycksplatsen och såg till vår förtvivlan att maten var orörd… Men vi vägrade att ge upp hoppet om att han levde innan motsatsen var bevisad så under lördagen fortsatte vi att sätta upp lappar i en stor radie runt olyckan, sen åkte vi tillbaka till platsen och för femtielfte gången letade vi i närområdet med ny energi, jag kan lova att det inte fanns ett gömställe större än en decimeter som vi inte hade tittat i, lyst in i och ropat in i. Men inte ett spår.

Så plötsligt, när jag är långt inne i skogen ringer mobiltelefonen, jag ser på displayen att det är min sambo och förstår att hon ringer bara för att fråga var jag är. Istället säger hon med gråt i rösten att ”DE HAR HITTAT CLINT”. ”Lever han?” var min första replik. ”Ja, det är en familj som har hittat honom och tagit in honom i sitt hus, skynda dig hit så att vi kan åka”. Jag har aldrig sprungit 400 meter extremt kuperad terräng på så kort tid kan jag säga, och det var inte bara fartvinden som gjorde att jag hade tårar i ögonen… När jag kommer tillbaka till bilen tvingar vi ändå varandra att inte hoppas för mycket, det kan ju vara en annan katt. Men samtidigt ser Clint väldigt speciell ut så… Vi åker de ca fyra kilometerna och möter kvinnan som har ringt oss vid vägkanten. Hon följer oss upp till huset och på väg in genom dörren vågar vi knappt titta. Där inne sitter en röd katt i knäet på pappan i familjen och spinner, han hoppar direkt ned på golvet och springer mot oss. DET ÄR VÅR LILLA CLINT! Han ser helt oskadd ut så när som att några av hans långa vackra morrhår är borta och han är förstås betydligt tunnare efter 8 dygn på sitt livs äventyr. Lyckan är fullständig när vi får lyfta upp honom i famnen, han är lika glad som vi och sitter helt lugnt och spinner och vill aldrig sluta.

Det otroliga är att vi bara några timmar tidigare har bytt ut lappen vid familjens brevlåda mot en med färgbild, även om vi tänkte det var alldeles för långt bort från olyckan. Familjen var ute för att se till sitt torp över dagen, för första gången på nästan ett halvår. När den nioåriga dottern ser lappen/bilden säger hon; ”Ååå vilken söt kisse, vi måste leta efter honom”, familjen tar en promenad tillsammans i det fina vädret och plötsligt hör pappan ett jamande under trappan på ett annat torp. Fram kommer en liten orangeröd kisse med stor yvig svans, precis som det står på lappen! Katten kommer fram till familjen och pappan tar upp honom i famnen, han är lite orolig och vill hoppa ned igen men tack och lov håller de kvar honom tills de kommer tillbaka till torpet och kan ringa oss.

Först dagarna efteråt får vi reda på att det bara någon vecka tidigare har synts ett stort lodjur i området, räv och vildsvin vet vi att det finns gott om där. Vår lilla kisse har definitivt nio liv, men har kanske förbrukat ett eller två. Han ligger äntligen och sover på egen kudde mellan oss igen och vill bara vara nära oss hela tiden!

Vi har lärt oss några saker av den här historien som vi gärna delar med oss av: Ge inte upp! Det lönar sig att sprida budskapet så mycket som möjligt, vi satte upp över 120 lappar med färgbild i en radie om ca 7- 8 km från försvinnandet. Vi annonserade i lokaltidning, på hemsidor mm med tanken att om någon ser eller hör talas om vår katt så ska de lätt få tag på oss. Även de som inte har sett något ska veta att vi VERKLIGEN vill hitta vår katt, då räcker det inte med en enstaka lapp i närbutiken! Vi har träffat väldigt många fantastiska människor som har engagerat sig långt mer än vad vi någonsin hade förväntat oss, de har letat själva, pratat med grannar och vänner och gett oss en massa tips, TACK! Men speciellt oändligt stort tack till den nioåriga dottern och hennes föräldrar boende i Nacka som hittade Clint vid sitt torp, ni vet vilka in är! Vi kommer och hälsar på er igen, det lovar vi!

Från och med nu kommer Clint alltid att åka bil i sin bur! Använd bilbälte, det räddar faktiskt liv, vi vet! Undvik att möta bilar som genar genom dolda kurvor!

Mvh Stefan, Bodil, Clint och en kommande liten kille.