Cookie o Hunter

Hej!

Nu har Rebus (som hette Hunter på katthemmet) och Risk (som hette Cookie i akuthemmet) bott hos oss i 2,5 respektive 1 år. Vi är så glada över att ha dem hos oss.

På något sätt undrar man hur man kunde leva utan katter i så många år? Nu är de här och de gör all skillnad i världen. Plötsligt är det alltid någon som hälsar på oss när vi kommer hem, som väcker oss om morgnarna, som busar och underhåller oss, som gosar med oss när vi sitter framför datorn eller tv:n.

I början var det svårt att få dem att komma överens. Det var svåra revirbråk i nästan två veckor. Vi (husse och matte) sov med varsin katt och stängda dörrar mellan oss. Nykomlingen Risk försökte gång på gång sätta snälla Rebus på plats. Rebus blev allt mer nervös och fick svårt att leva normalt i hemmet. Så även husse och matte. Tricket som löste situationen var att introducera dem för varandra i etapper och ha Risk kopplad så att vi kunde hindra henne från att flyga på Rebus. Detta började vi med efter 2-3 dagar och efter 7 dagar vågade vi släppa kopplet.

Vi är inga experter på kattbeteende, men vi tror att Rebus och Risk har stort utbyte av varandra nu. De slickar varandra, busar och sover tillsammans. Under tiden har vi nu hunnit flytta till större lägenhet, vilket har gjort kissarna mer harmoniska. Revirbråket är nu blott ett minne.

Risk är den keligaste lilla go'bit som finns och Rebus är så snäll mot allt och alla. Nu hoppas vi bara att vi får många glada dagar tillsammans med våra pälsklingar.

Många kära hälsningar till katter, personal och akuthem,
Rebus och Risk,
Maria och Andreas