Joline - del 1 o 2

Del 1:
Hej alla kompisar på katthemmet, tvåbenta och fyrbenta! Jag, Joline, tänkte ni ville höra om mina första dygn hos min nya matte. Det har varit spännande må ni tro. Jag kände mig rätt så säker på mig själv redan från början och kollade noggrant in min nya omgivning. Jag var inte det minsta rädd och hittade rätt så snabbt mitt favoritställe. Matte hade ställt en fotoram där, men hon kan inte motså mig, så den plockades snabbt ner. Hon arrangerade även om blommorna, så nu sitter jag uppe på stereon och har full koll ut genom fönstret. På eftermiddagarna efter att solen har värmt upp den breda fönsterbrädan kan ni lätt gissa vem som ligger där och bara njuter!!! Den första natten somnade jag på mattes bröst efter en lång och gosig kelstund. Matte låg alldeles still i två timmar, hon hade inte hjärta att väcka mig. Halv två på natten vaknade jag, då fick matte äntligen krypa ner under täcket. Det tyckte jag var rätt tråkigt, så jag jamade mitt alldeles ynkligaste lilla pip, då steg matte upp igen och vi lekte tills halv fem på morgonen. Efter det hade vi en lååång sovmorgon.

Sedan lyckades jag med att skrämma upp matte ordentligt också, medan hon bäddade, så försvann jag. Hon letade överallt, men jag var spårlöst borta. När jag hörde att hon hade gråt i rösten, bestämde jag mig för att komma fram från mitt gömställe. Mellan spisen och diskbänken finns en springa, matte svär att den är max 5 centimeter, men jag är ju sååå liten, så jag hade lyckats klämma mig in där. Jag måste erkänna att det var lite lätt svettigt att ta sig ut igen. Nu är det effektivt blockerat iallafall, såna överraskningar klarar vi oss bra utan tycker matte.

Jag har fått en fin rosa kattsele(modell kattunge) och varit ute på balkongen några gånger. Först var det lite läskigt men det börjar bli mer och mer spännande...Ni får höra mer om mina äventyr nästa gång.

Ett stort tack till alla på katthemmet!

Katten Joline och vid tangenterna, matte Nina, som har en stilla undran: Hur kan världens näpnaste lilla kattfröken låta som en mindre elefant varje gång hon hoppar ner från nåt högre än 30 cm... ?

Del 2:
Hej igen Katthemmet! Nu har jag bott 10 dagar hos min nya matte och trivs som fisken i vattnet, haha. Första maj åkte matte iväg till Grängesberg för att titta på vår nya lägenhet. Jag var ensam hemma hela dagen och längtade jättemycket efter matte. När hon äntligen kom hem kastade jag mig i hennes famn och sen låg vi 2 timmar och gosade på sängen. Matte sa att jag var världens duktigaste lilla kissefröken, för jag hade inte gjort ett enda bus medan hon var borta. Jag har verkligen börjat gilla dethär med att sitta ute på balkongen och kolla in världen, men att gå ut dit, fy vad läskigt.

En tidig morgon (matte har fått ett nytt schema, fniss) sa matte att vi skulle gå ut och kolla lite. Vi klädde på min sele och gick fram till en dörr, gick in och plötsligt gick vi ut på ett okänt ställe, konstigt. Sedan gick vi fram till en stor dörr som matte öppnade och då blev jag lite ängslig, men efter en stund blev jag nyfiken också. Jag gick försiktigt ut, kollade lite runt, men höll mig väldigt nära väggen. Efter ett tag var det inte så farligt och matte talade hela tiden om att allt var OK. Då inträffade katastrofen: Vi bor väldigt nära vägen och plötsligt kom ett stort monster, matte säjer att det heter buss, och bara väste och släppte ut en massa ånga och lät alldeles förskräckligt. Jag blev så rädd så jag nästan hoppade ur pälsen. Buss, jo pyttsan, jag vet nog vad det var jag, en kattätande monsterdrake, så det så! Vi skyndade oss hem i trygghet och nu är balkongen så långt jag går, vad det gäller världen utanför.

Matte har köpt en liten råtta till mej, som piper varje gång man rör den. Min absoluta favoritlek är när matte gömmer den under filten och jag får leta fram den därifrån. Jag kan hålla på hur länge som helst, men till natten bara försvinner den där råttan, hur mycket jag än letar efter den. Jag misstänker starkt att matte har ett finger med i det spelet. Hon säjer förresten att jag ska tala om att jag har skött mig klanderfritt. inte minsta lilla misstag, vare sig med lådan eller omkullvälta saker, MVG+ i betyg, mjau!

Ha det så bra alla, vi hörs åter!
Katten Joline och matte Nina