Singlan o Trillian

Hej alla!

Det tog ett tag att komma igång med skrivandet men nu händer det grejer! Lilla Singlan kom till mig i januari 2008 men verkade, efter några veckor, inte alls nöjd med den uppmärksamhet hon fick av Husse. Det gick tyvärr så långt som några incidenter av protestkissande. Lösningen visade sig vara en snäll kompis som orkar racea och brottas på ett sånt sätt som vi tvåbeningar inte kan. Det blev en till tur till Katthemmet där jag bestämde mig för att "stjäla" skyggisen Trillian (a.k.a. Lillstrumpa).

I början var det väldigt mycket fräs och morr mellan de små. De har aldrig slagits, som tur är, men det var en stor osäkerhet i luften. Trillis gömde sig också större delen av tiden men annat var ju inte att vänta av en skygg vildkatt. Med detta sagt så har hennes utveckling gått extremt fort. Det tog inte mer än knappt två veckor innan hon började våga sig fram när man kunde se henne och buffarna, när man klappade henne, började komma nästan samtidigt. Nu är hon världens keligaste knäkatt som rusar fram så fort husses hand finns inom räckhåll för strykningar och buffar.

Det tog lite längre tid för tissetasserna att bli bekväma med varandra men fräsandet avtog kontinuerligt och lekarna tog vid. Numer händer det även att de ligger och sover tillsammans även om husse är roligare att gosa med. Trillian har till största del lagt beslag på dagskelet medan Singlan rutinerat väcker en med ett bestämt mjao vid 5-snåret på morgonen och kräver ett hörn av täcket samt några klappar innan husse får somna om. Hon säger även, vänligt men bestämt, till om husse inte har klivit ur sängen inom 2 minuter efter att klockan har ringt...

Nu börjar mailet bli långt men vill bara nämna en sak till. När Singlan kom hem så hade hennes kastrering inte tagit ordentligt vilket gjorde att hon fortfarande löpte. Efter kontakt med Katthemmet så fick jag snabb hjälp med en ny tid hos veterinär. Operationen gick bra över förväntan och det lilla livet har börjat bli ordentligt luden på magen igen. Hon har även lagt på sig lite hull och fått mer muskler nu när aptiten och lekarna inte störs av löpandet.

Här ligger luddkorvarna och myser efter att ha röjt runt i några timmar.

Stort tack till alla på Katthemmet för de bästa och mysigaste livskamrater man kan ha!

Med vänlig hälsning
Thomas Linderdahl