Santino o Alfredo - del 4

Hej alla vänner på katthemmet,

Dags att berätta hur vi har haft det i sommar!

Santino berättar: Jag blev både paff och sur i somras när matte plötsligt stängde dörren till korgen där jag låg och sov, och bar iväg med mig till bilen medan brorsan stannade kvar. Vi hamnade på ett ställe som matte kallade landet och ett par dagar senare kom brorsan efter (jag har förstått att han stretade emot en hel del och inte ville flytta..). Det fanns en lustig liten lucka i väggen på stugan som man kunde gå...... eller hmmm...snarare pressa sig igenom (den var nog inte gjord för traditionellt byggda katter ). På andra sidan var man utomhus, fast det fanns nätväggar som på katthemmet. Där kunde man i allfall studera fåglarna som badade i fågelbadet och jaga flugor. Rätt kul faktiskt. Och som synes hade matte odlat mumsigt gräs bara för oss (vilket verkade lite konstigt tyckte jag eftersom det fanns hur mycket gräs som helst utanför nätet där vi inte fick vara, men mattar har väl sin egen tvåbenslogik...) Hur som helst, nu är vi tillbaka i stan och favoritfåtöljen, och tack och lov för det! Här trivs jag faktiskt mycket bättre, även om det var trevligt att matte var hemma mer när vi var på det där...landet..

Alfredo berättar: Det är lika bra att säga som det är, jag tycker tvåbeningar är läskiga! Men de senaste veckorna har jag upptäckt att det faktiskt inte är så farligt att sitta kvar fast matte kommer rätt nära. Bara hon inte försöker röra mig eller nåt... Egentligen är jag nog rätt nyfiken på henne. Santino verkar ju inte få nog av att gosa med matte, det måste ju ligga något i det där. Så nu tillbringar långa stunder med att studera henne på rätt nära håll för att försöka fatta vitsen. Jag blir lite modigare varje dag faktiskt. Och matte ger mig trots allt godis och leker med den roliga lasermusen, så hon är nog rätt ok. Men det där med landet kunde jag egentligen lika gärna ha varit utan... Det var lite för trångt i stugan för att jag skulle känna mig trygg när matte gick omkring, även om rastgården var lite spännande... på nätterna... Men jag säger som brorsan, tack och lov att vi är tillbaka i stan!

Matte berättar: Nu har katterna bott hos mig i mer än åtta månader. Santino måste vara den gosigaste katten i världen! Han får aldrig nog av att bli masserad på magen, kliad bakom öronen och att sova i famnen med benen i vädret som en liten bebis...helt tam efter att ha varit lite småfräsig i början. Till skillnad från hans vilde till lillebror, och då menar jag vilde helt bokstavligt. Honom får jag fortfarande inte ta i men han gör faktiskt framsteg nästan dagligen, även om man nog får mäta framstegen i centimeter. Han kommer närmare och närmare, och nu går han undan när jag kommer, snarare än att lägga benen på ryggen och fly för sitt liv som han gjorde i början. Han är så otroligt söt, busig och tokrolig att jag får minst ett gott skratt om dagen. Jag är otroligt glad för båda mina kissar!

Jamar och hälsningar från Santino, Alfredo och Ingrid