Mio

Hej mina gamla vänner.

Nu har det gått ganska många månader sen min husse och matte kom och bokade mig och jag fick komma hem till dom i Västerås. Jag är så glad att ni på katthemmet gick med på att det var okej att flytta en katt ända till Västerås, för här har jag fått det bra. Nu tyckte jag att det äntligen var dags att höra av mig till er med min solhistoria.

Första timmarna i min nya lägenhet spenderade jag under badkaret, där kände jag mig trygg ganska länge. Det fanns ju en annan katt i huset, och det är ingen liten katt heller vill jag lova. Torsten, min låtsasbror och halvmamma, är en 6 år gammal, 7 kilo tung bondkatt som varit ensam i många år och som inte var allt för lycklig över att jag kom hem till hans hem. I alla fall inte första dagen. Andra dagen verkade han söka efter mig överallt, men då hade jag smart nog hittat en ny plats under soffan. Där var jag ganska mycket första veckorna, men jag kom fram och åt mat och gick på lådan utan att vara allt för rädd redan från första dagen. Jag gillar ju mat! Tydligen äter jag både mer och fortare än den där Torsten i alla fall, för jag får alltid äta upp hans mat.

Det dröjde ungefär en vecka innan jag lät husse och matte klappa på mig ordentligt, men jisses vad skönt det var. Jag spann som en tok men var samtidigt på min vakt - hela tiden hålla koll på allt som rör sig.

Sen första veckan har det egentligen bara känts bättre och bättre hos husse och matte. I början bråkade Torsten ganska mycket med mig och ryckte av mig morrhåren när jag inte skötte mig. Det gör han tyvärr fortfarande, men oftast så tar han hand om mig och är jättesnäll.

I slutet av april fick jag för första gången bo hos mattes mamma och pappa ett par dagar och det var lite läskigt, men som tur var hade de också ett badkar. I juni fick jag och Torsten åka dit igen, och då var det så pass lång tid att jag började tro att inte husse och matte skulle komma tillbaka, så jag passade på att våga lära känna även dem riktigt bra. När husse och matte väl kom och körde hem mig så visade det sig att hem hade blivit ett annat hem.

Jag trivs jättebra i mitt allra nyaste hem, här har jag hittat på många bus och jag har massor av favoritplatser. Jag spenderar dagarna med att ofta rusa runt som en tok och jaga efter allt som rör sig. Torsten blir trött bara av att titta på mig, men ibland är han med och leker med mig, lite hårdhänt, men det är roligt och jag ger mig inte även fast jag är mindre än honom. När jag sätter fart så finns det inget som kan stoppa mig. När jag började visa den sidan för husse och matte så blev de ofta arga på mig...jag tror att det har med de där trasiga blomkrukorna och popcornburken att göra. När jag rusat klart så måste jag vila och det gör jag helst i närheten av Torsten, men om han inte är hemma så kryper jag fortfarande gärna in under soffan, eller bäddar ner mig i husses och mattes säng.

Jag tycker fortfarande inte riktigt att det är bekvämt när de försöker lyfta mig här hemma, det har jag inte förstått storheten i. Men jag älskar att gosa och bäst är det på morgonen när matte öppnar dörren till sovrummet och jag kan flyga upp i sängen till husse och sen gosar vi tills jag trillar omkull och spinner för att det är så mysigt. När jag väl slänger mig ner så så spelar det ingen roll om någon annan, t ex Torsten, ligger i vägen.

Jag har det väldigt bra här och jag känner mig bara mer och mer trygg. Jag blev också överlycklig när matte berättade för mig att min bror, Frodo, äntligen blivit bokad och fått ett hem. Nu ska jag nog springa ett marathon här hemma om husse bara kastar lite boll åt mig.

Sköt om er på hemmet.
/Mio (och husse Daniel och matte Ulrika) i Västerås