Kanel o Keso 2 - del 3

Idag har jag, Keso, och brorsan Kanel varit i vårt nya hem i fyra veckor. Vi har upptäckt allt roligt här utom att matte vägrar släppa in oss i hemliga rummet som hon kallar balkongen. Hon säger att det är för kallt där nu men att vi ska få komma dit sen. Men jag smet minsann in där en stund ändå. Det var jättespännande! Det är hel glasvägg där så det var inte så kallt.

Kanel gillar att klättra i ett stort träd som matte kallar benjaminfikus. Han är jätteduktig och klättrar upp där och hämtar ett löv som vi sen mördar. Matte hade köpt ett gäng pälsmöss till oss redan innan vi kom hit, men dom har vi mördat så hon fick köpa nya. Det är nåt inuti dom som låter så kul. Majskorn, säger matte, men det vet inte jag vad det är. Kanel kom på en jätterolig grej idag. Han la en av mössen i vattenskålen så den blev blöt och sen tog han upp den. Det var mycket roligare att mörda en blöt mus än en torr.

Vi var lite upprörda i magen när vi kom hit till matte och husse och till slut blev jag rätt dålig av det. Så mina tvåbeningar stoppade mig i en bur och åkte bil långt bort till ett ställe som heter Djursjukhuset i Bagarmossen. Där kom en doktor och sa att jag var en sötnos och sen sa hon att dom måste lägga in mig. Lägga in betyder att dom sticker en nål i armen på en och sätter dit nåt som heter dropp och så får man en stor tratt runt huvet så man inte kan ta bort nålen i armen. Och så får man bo i en liten bur. Jag fick ingen mat heller första dygnet för min mage skulle lugna sig. Så där satt jag på nyårsafton med en tratt på huvet medan Kanel var hemma och smörjde kråset och hade bergis en partyhatt på huvet istället. Han hade satt i sig massor av mat medan jag var borta för när jag kom hem så var han mycket större än jag.

Matte säger att han är en riktig tiger fast jag tycker att han mest ser ut som en röd katt. Sen påstår matte att Kanel har mycket lenare päls än jag och att det nog är nåt långhår i honom. Jag vet inte vad hon menar med det för han har inte längre hår än jag. Matte säger att jag är en riktig gräddbulle och att Kanel är en kanelbulle och att hon ska äta upp oss. Men det gör hon ju inte, hon bara pussas.

På sjukhuset fick jag medicin som heter Flagyl i armen men när jag kom hem måste jag få det i munnen, två gånger om dan! Men jag har varit jätteduktig och fått mycket beröm av matte och husse för att jag inte slåss när jag ska ha medicin. Idag är sista dagen jag ska käka Flagyl. Sen har jag en annan medicin också som heter Pro-Kolin. Den är inte äcklig alls.

På morgonen sätter vi igång ett jätterace i sängen och då vaknar matte och husse och skrattar. Dom gillar att titta på oss när vi busar. Sen går dom upp och jag får Flagyl och efter det ställer matte ner frukostbrickan till oss. Men vi tycker att hon inte är tillräckligt snabb så vi står raklånga mot köksskåpen och miuar, ibland försöker Kanel hoppa upp och ta brickan. När vi har käkat frukost så fortsätter vi att busa i ett par timmar. Sen går vi och lägger oss på varsin kudde som matte gjort i ordning åt oss bredvid stora elementet i vardagsrummet. Där är det varmt och skönt och då ligger vi som ”slagna hjältar” – vad det nu är. Hon kallar kuddarna för spiskuddar och oss för spiskatter. När vi sovit färdigt så är det dags för ”springtime” igen. Vi har kommit på att när dom slamrar i köket så är det dags att springa dit och se utsvulten ut och spela halvdöd så får man mat. Matte påstår att jag har blivit rund på mitten men det är bara förtal. Jag är hur snygg som helst.

En annan grej vi har kommit på är att när dom stänger av den där apparaten där det är en massa bilder som rör sig så är det dags för bus i sängen igen. Matte har sovrumsdörren stängd på dagarna för Kanel var lite skygg när vi kom hit först och gömde sig under sängen. Och såna fasoner ville inte matte veta av. Här ska man vara tam, sa hon. Jag är hur tam som helst men Kanel är nog lite knäpp, tycker jag. Han är fortfarande lite skygg men det beror nog på att han längtar efter vår mamma Lavendel för när jag ligger i mattes eller husses knä och surrar så kommer han upp och börjar leta efter tutte på mig! Den långa drasuten!

På nätterna ligger vi och sover hos matte och husse i deras säng och ibland kryper jag in under husses täcke och lägger mig i hans armhåla. Han luktar så gott. När jag skulle läggas in så ville jag inte alls bli inlagd utan kröp innanför husses kofta men då började han att grina och sa till matte att det där fick hon ta hand om. Han är nog lite blödig fast han är karl. Men jag förstår det för jag kan titta honom i ögonen på ett sätt som gör honom yr i huvet.

Matte har berättat att vår syster Quinoa har fått ett hem också och att mamma Lavendel har blivit bokad nu och snart får åka till ett nytt hem hon också.

Jag har lärt mig det här med datorn jättebra nu. Igår kollade jag noga när matte uppdaterade. Det var en stapel som växte och så gick jag bakom skärmen och kollade vart den tog vägen men den var bara på framsidan.

Matte säger att dom blev ruinerade av att jag var inlagd och att dom hade kunnat få en raskatt med stamtavla för dom pengarna men att hon inte skulle byta mig mot en sån där stammis för några pengar. Det förstår väl jag också, så urgullig som jag är.

Vi vill hälsa jättemycket till alla som jobbar på Katthemmet, till akuthemmet där vi föddes och till Quinoa och mamma Lavendel! Jag lägger med några bilder på oss. Matte har tagit jättemycket bilder på oss så nu är man värsta fotomodellen!

Keso och Kanel

P.S. Nu måste jag gå och ta hand om Kanel för han skriker. När han har sovit en lång stund kan han ibland vara så borta i huvet att han inte riktigt vet var han är. Då skriker han efter mig men när jag springer till honom och talar om att vi bor här så lugnar han ner sig på en gång.