Angelica 2

Hej på er! Idag, den 12 januari 2009, är det på dagen fem månader sedan jag placerades i en bur för att komma hem till tjejen som varit och hälsat på mig på katthemmet. Det visade sig att hon skulle bli min nya matte. När jag kom var den stora lägenheten allt annat än trevlig och jag kröp in under badkaret. Där jag låg jag ända till nästa dag, men på natten kunde jag inte låta bli att smyga fram och äta lite mat. Dagen efter började matte lockade på mig utan resultat. På kvällen strax innan läggdags kom hon och försökte dra fram mig och släppte ner mig i sängen, vilket jag totalt ogillade och sprang tillbaka. Väl under badkaret igen kände jag att det inte var så dumt, och hon var faktiskt inte lika läskig som hon verkade. Jag kröp fram och hoppade upp i sängen och där gosade vi och lekte ända tills jag somnade brevid henne.

I början var det hon som lockade på mig när det närmade sig läggdags men nu när det närmar sig hoppar jag upp i sängen och ropar att jag tycker det är dags för att
sova, jag har till och med fått en egen dunkudde som ligger brevid mattes. Där tillbringar jag mer än gärna resten av natten. Däremot är matte väldigt morgontrött, men när solen går upp brukar jag hoppa upp på hennes rygg, mage eller vid hennes öra och berätta att jag tycker att det är dags att stiga upp. Det bästa är när hon inte orkar bädda sängen och jag får smyga, busa och göra tunnlar under täcket där jag blir helt osynlig. Annars följer jag matte överallt, hon får inte gå på toa själv och när hon badar eller duschar brukar jag sitta och vänta i handfatet. Jag brukar prata med henne hela dagarna och vi ägnar en hel del tid åt lek och bus och på kvällen får jag alltid ligga i hennes knä och titta på TV.

Något jag däremot ogillar här är när matte ska klippa klor och lyfta mig, hon förstår inte trots att jag slingrar mig och skriker ut mitt missnöje. Hon säger bara att övning ger färdighet. Men kanske har hon rätt, i början sprang jag jämt och gömde mig när hon kom hem, och det fanns inte på tanken att jag ens tittade fram under sängen eller soffan om någon kom på besök. Men nu har matte köpt en liten pingla till sina nycklar så jag hör henne långt ner i porten och står plikt troget och väntar vid dörren. Och nu när hennes kompisar och familj kommer så är det det bästa som finns, alla leker med mig och kliar mig under hakan. Hon säger att hon älskar mig dagligen, och ibland är det nästan så jag tror henne.

/ Angelica och Matte Sophia