Litchi

Hej allihopa!

Nu tänker jag berätta min historia med hjälp av matte, hon skriver bättre än jag. Jag heter Litchi och föddes ute på Värmdö bland en herrans massa andra katter, vem som är min mamma och pappa är det ingen som vet. Jag fick bo hos min underbara akutmatte rätt länge innan det var dags för andra tvåbenta att komma på besök.

Min nya matte kom flera ggr och hälsade på. Jag var så himla blyg och försiktig i början så jag vågade mig bara fram om hon tog fram laserpekaren (den gillar jag skarpt ) men efter ett par besök vart jag så nedrans nyfiken så jag strök längs med väggarna och kollade in allt den nya tvåbeningen och de två mindre tvåbenta, som ibland följde med, gjorde.

Nåväl, nu har jag bott i min nya familj i dryga två veckor. Första dygnet var hemskt må ni tro, huva! Jag kutade snabbt under både en säng och en soffa i hopp om att aldrig mer behöva komma fram. Fast matte och läskiga, stora, stygga (trodde jag) husse plockade fram mig två ggr då dom tyckte jag hade legat ensam och kall alldeles för länge. Det var okej. Men under natten låg jag mestadels under den största sängen. Hemmets egen katt, en märklig en av rasen Corny (f´låt CORNISH ska de va!) Rex och med namnet Ulrik (fast jag kallar honom UFO i smyg ) han var på mig ganska omgående med attacker bara för att markera vem som bodde här först (löjligt tycker jag). Jag och UFO, förlåt menar Ulrik, bråkade, "slogs" i ca tre dagar och tre dygn, ni må tro att jag gav igen "fräs, mjau, morr" han fick en eller annan tjottablängare tillbaka.

Matte och husse såg lite trötta ut om morgnarna, begriper inte varför. Man kan väl sova som en stock på dagarna då da!!! Men efter några dagar kom jag på att UFO, nej nej Ulrik var det, är en schysst kille. Han puttade en hel del byten (småmöss, bollar och annat -- mattes anm.) till mig istället för att ta dom själv. Dessutom slickade han min päls lite försynt sådär ibland när ingen såg...

Dom stora tvåbenta, särskilt matte, sätter sig ofta på golvet (mindre läskigt då) och försöker leka, det är bra tycker jag. Numera springer jag bara under sängen eller soffan (den börjar bli för trång ) när jag vill vara ifred för dom mindre tvåbenta en stund. Jag blir modigare för varje dag. Matte berömmer mig flera ggr om dagen, jag tycker det är helt okej att bli klappad på på sängen (där ligger jag av och till hela dagarna) el. på klätterhyllan, Men inte på golvet. Då kryper jag ihop eller sticker undan. Dom är schyssta dom här jag bor med, för dom låter mig vara då. Jag har tom. legat och gosat med dom mindre människorna lååång stund i sängen. När Ulrik (se, jag kunde hans namn på en gång nu) är i närheten blir jag mycket, mycket modigare. Vi käkar ihop, leker ihop, går på kontrollrunda ihop och t.om. sover ihop på sängen ibland. Superschysst tycker jag. Sängen är ett ställe jag fortfarande helst ligger på när ingen annan förutom UFO (förlåt) är där, men på natten smyyyger jag ibland upp till fotändan hos de stora och myser lite försynt.

Dessutom är jag ju så nedrans nyfiken så jag kan bara inte låta bli att kolla in vad matte har för sig när hon går upp nästan mitt i natten (kl fem, mattes anm.) hon går till matstället (köket, mattes anm.) spola-vatten-rummet och håller på med en massa konstiga saker. Då kan man passa på att hoppa ned i stora jättebaljan och strosa runt en stund, kul! Har fått med mig UFO (Suck, vad fel det blir....menar ULRIK) ner i baljan också, men han verkar inte tycka det är lika kul som jag tycker. Vi har också jagat, fångat och dödat en fluga, skitkul!!! Vi var ett riktigt superteam då. Sen har jag blivit bjuden på leverpastej med slick-från-mattes-fingrar, väldigt mumsigt!!!

Matte kallar mig Litchi-Pitchi och säger massa gulliga saker, hon blinkar och har sig för att ställa in sig hos mig. Det funkar ibland, måste ju vara lite schysst och ge henne en eloge för hennes envishet. Än så länge är jag ingen knäkatt, men kanske det kommer. Dom verkar ha ett himla tålamod med fyrbenta här hemma, bara dom små är lite enerverande ibland. DÅ blir matte sur på dom och säger åt dom att låta mig vara, "go matte go" tänker jag då. Nu säger matte att hon måste sluta hjälpa mig att skriva, vi återkommer när hon har tid.

Bara en sak till....häromkvällen när matte hade bestämt sig för att försöka få oss att leka när vi hellre ville sova (hon sa att hon inte ville att vi skulle leka på natten, urlöjligt!!) så höll hon på å fånade sig med att rulla nötter, kasta möss, leka med pinne, snöre, bollar och annat larv. Hon såg skitfånig ut i blåa benkläder (långkalsonger, mattes komm.) å nåt annat på överkroppen. Hon struttade omkring som en tossing i lägenheten å viftade å kastade å flinade å blinkade (ja hon kanske egentligen morrade för hon öppnade munnen stup i kvarten å visade oss sina konstiga tänder).

Vi glodde snällt på, jag och UF...lrik, spelade med i hennes spel en kort stund. Suck, vilken envis tvåbening!!, när hon ändå inte gav sig smet vi in i spola-vatten-rummet och la oss på varsin stor grej (tvättunnor, mattes komm.) för att slippa undan. DÅ först suckade matte och la ner verksamheten. Fast liiite synd om henne var det. Hon är ville nog bara väl.

Hej då från lilla mig, nu ska jag smyga en runda tillh kolla att allt är okej innan jag snusar ner mig i täcket igen.

MJAU från Litchi och hennes tvåbenta familj

PS! Bilden kom inte med då mattes kameramobil är knas på