Big Ben

Hälsningar från Bosse, The cat formerly known as Big Ben.

Bosses Dagbok

2009-01-18
Jaha, här ligger man återigen på sin hylla på katthemmet och filosoferar. Jag undrar var mina kompisar Carina och Axel var igår? Vanligtvis brukar de ju vara här dagligen och kela pälsen av mig! Men hårsäckarna tackar nog för lite vila. – Vad nu! Där kommer Margit gåendes med den där läskiga vita lådan som jag blev buren i när jag kom hit, bäst att jag ser extra misstänksam och förnärmad ut… Nähe, det hjälpte inte, efter en klapp på huvudet åkte jag med varm hand in i lådan. ”Jaja vad är väl en bal på slottet..” suckade jag och sen bar det ”mars pannkaka” iväg ut till en kall bil. Nu blir det åka av tänkte jag. I bilen sitter även Margits man, skönt med bekanta ansikten och röster i alla fall. Sedär, nu stannade bilen och buren börjar sväva igen. Vi flyger in i ett trapphus (Alltså, jag flyger. Margit och hennes man går. Är ni med?). Sen bär det av uppför en massa trappor. Till slut har Margit valt ut en passande dörr och ringer på. Dörren öppnas, se på tusan! Där står ju Carina och Axel och tindrar med ögonen! Nu är det något lurt på gång. Buren landar och öppnas precis framför en kattlåda. Precis som om jag tänkte gå dit när fyra jättar står runt om och kollar på… Fet chans! Nä, jag tror bestämt att jag kryper in under badkaret så får dom stå och glo så mycket dom vill. Nu gick de visst och fikade i köket. Skönt med lite lugn och ro. Efter en liten stund kommer en av dem tillbaka.
– Låt mig vara människa! Hmm, jaså, du har med dig godis? Jaja lite närmare får du allt sträcka fram godiset om jag ska våga nappa, sådär ja, mums med lax! Men ut härifrån tänker jag då inte gå. Vill du mig något får du allt också krypa in här under badkaret.

Nu gick visst Margit och hennes man hem. Innan de gick stod alla fyra och lekte ”vacker tass” med varandra… Jag har sagt det förr men det tåls att säga igen, ”människor är inte riktigt kloka. Inte alls som andra katter.” Nu har jag legat här under badkaret några timmar, Carina kommer och ger mig lite godis ibland, Hmm, man kanske ska kolla runt lite, den här kattburen verkar ju ha flera rum! Men nä, det får bli en annan gång, det är på tok för många konstiga ljud. Bäst att ta det säkra före det osäkra som mor min brukade säga. Nu släcktes alla lampor också. Jag tror jag ska sova lite, det har varit en konstig dag…

2009-01-19
Lampan tänds.
– Oj, jag har visst sovit i flera timmar. Men, vart är min matskål, min hylla och filt? Var är gallret? Vart är jag?!? Hmm, vad tusan gjorde jag igår…? Ja, just det, Jag har ju flyttat. Jag ligger ju under mitt trygga badkar.

De två tvåbeningarna springer fram och tillbaka som yra höns, Klappar mig, klär på sig, klappar mig, borstar tänderna, klappar mig, letar efter nyckar och klappar mig igen innan dom försvinner ut genom dörren. Ska det vara på detta viset varje morgon så måste jag förstärka pälsen! Och inte verkar det faktum att jag faktiskt ligger under ett badkar hjälpa heller. Kanske lika bra att komma fram… men inte riktigt än. Ska nog sov lite till först. Jag vaknar av att dörren öppnas, Jag har tydligen sovit i flera timmar igen. Ja vadå då.?. det är jobbigt att vara katt! Det är Carina som kommer hem. Hon ger mig kattgodis igen. Jag vågar nog gå lite längre fram idag. Helt plötsligt är jag inte under badkaret längre. Carina lyfter upp mig. det känns helt ok faktiskt. Vi går runt lite i ”kattburen” som tydligen kallas lägenhet. Det kanske är ett bättre namn än bur 4 när allt kommer omkring. Carina stannar framför den största vattenskål jag någonsin har sett! Och har ni hört på maken, det simmar fiskar i den!! Hmm, både mat och vatten i samma skål kanske inte är så dumt, tänker jag, men det är ju lite läskigt att fiskarna rör på sig. Detta ska dock undersökas närmare så småningom. Sista anhalt på rundturen blir ett klösträd. Matte lägger mig i huset/lådan som sitter ungefär en meter upp i detta ”träd”. Här ligger även en filt som jag känner igen från katthemmet. Här är det inte riktigt lika tryggt som under badkaret men jag måste erkänna att det är mycket skönare, och mycket klapp och gos blir det här. Efter ett tag kommer husse hem. Mer klapp och gos. Det börjar slamras med grytor och annat. Nya läskiga ljud. Bäst att hålla sig undan. Dom ställer in min matskål till mig. Gud så gott!! Jag hade glömt bort hur hungrig jag är.

Efter att husse och matte har ätit så lade de fram lite godis på en stol utanför mitt lilla hus. Ska jag våga komma ut? Jag försöker sträcka fram huvudet så långt det bara går, bara lite, lite till. Vad nu, båda framtassarna är också utanför. Hmm, detta känns ju inte så läskigt, jag fortsätter ut och hoppar ned på golvet. Ojojoj vad jag är kissignödig kände jag i samma stund som jag landade på golvet, var är badrummet, var är lådan, Där är lådan, snabbt in. – Måste dom stå och glo?? Jaja nu finns det ingen återvändo, gud så skönt. Detta måste vara ett nytt rekord tänker jag, måste ha varit minst 10 liter! (nänä, en katt ljuger aldrig! Men vi kan ibland överdriva lite) Hmm, tror jag glider in under badkaret igen och reflekterar över läget. Matte kommer med mer godis. Ut och upp i famnen igen. Nu bär det av till en ny hylla i klösträdet. Högst upp denna gång. Härifrån har jag bra koll så ingen hittar på något fuffens tänkte jag och lade mig till rätta.

I det andra rummet sitter husse och matte och kollar på en film om en jätteapa. Men dom kollar nästan mer på mig än på filmen. Detta är ju dock en självklarhet, en katt slår ju en jätteapa på precis alla områden! Detta gäller förvisso med alla djur som är tokiga nog att försöka mäta sig mot en katt. Filmen är slut. Matte går och lägger sig, Husse kommer och klappar mig och går sedan iväg. – Men hallå!! Jag då?? Husse kommer tillbaka och visar vägen jag ska hoppa för att komma ner genom att knacka med fingret på de olika hyllorna, precis som om inte jag kunde räkna ut vägen ner själv… men jag lät honom hållas, han såg ju så nöjd ut. Väl nere på golvet kändes det lite läskigt. Men när husse väl försvann in i sovrummet så följde jag efter. Jag hoppade upp på sängen, och blev återigen attackgosad. Sen försökte husse och matte sova men jag ville ju ha mer gos, och en katt vinner ju i alla lägen så mer gos blev det. Jag hade ju sovit hela dagen så jag var ju inte så trött. Sen om husse och matte var trötta så kan ju inte det var mitt bekymmer eller hur? Men till slut fick dom väl sov några timmar iaf.

2009-01-20
Vaknar upp av ett himla liv och röster. Det är visst klockradion som går igång. Matte går efter några om och men upp ur sängen. Självklart får jag först lite gos och mys innan hon kliver upp. Husse ligger kvar och sover. Matte kommer in for att ge mig en puss, men hon missar tydligen och träffar husse istället. Vänlig som jag är påminner jag henne om vart jag är genom att buffa henne i ryggen och tuggar lite på hennes hår, vi katter är ju hjälpsamma djur, när det passa oss alltså. Faktum är att jag tydligen har buffat på dem så mycket under natten att husse funderar på att döpa om mig till Bulldozer eller bara Dozer. Vi får se hur det blir med den saken…Efter ett tag går även matte upp ur sängen. – Men hjälp!! Vad stor och tom sängen blev nu! Bäst jag omgrupperar under badkaret ett tag. Efter ytterligare en tid så är jag ensam i lägenheten igen. Dagen ägnades åt stilla meditation, allmänt slappande och lite försiktig undersökning av lägenheten. På kvällen kommer både matte och husse hem samtidigt. Självklart gömmer jag mig återigen under badkaret, men vet ju aldrig vad för läskiga djur dom där två kan släpa med sig hem…Efter noga undersökning är det bara dom två, nästan. Dom hade med sig en påse med neontetror men det kan jag leva med. Jag hoppar fram igen utan större övertalning. Tadaa! Resten av kvällen spenderades med lite noggrannare undersökning av lägenheten och självklart ytterligare gos. Om några dagar har jag nog vant mig med alla nya ljud och intryck och jag tror bestämt att det här med lägenhetsliv kommer att passa mig riktigt bra!

Ett stort tack till alla snälla människor på Katthemmet som tog väl hand om mig och ordnade så jag kunde få ett nytt hem! Sist men inte minst, Ett extra stort tack till kvinnan som med mat och kärlek höll mig vid liv under mina år som hemlös och som slutligen tog mig till katthemmet efter att utelivet såg ut att ha sugit kraften ur mig. Tack än en gång!

Varma och hjärtliga hälsningar önskar:
Bosse, Carina och Axel