Joline - del 8

Hejsan alla på katthemmet!
Det är jag, Joline, som ska göra en liten uppdatering om hur året har börjat. Mamma säger att jag har varit en liten buskissa och mår bra av att bekänna mina synder. Ja, ja, såhär var det nu då....det är ju väldigt snöigt och vackert här i Grängesberg, men det har också varit väldigt, väldigt kallt, ner till -20C, brrrrr. Då har jag inte fått gå ut, men jag tycker det är så fint med den vackra vita snön, så jag ville återskapa nåt liknande här hemma. Sagt och gjort, jag fick tag på en rulle med fint material och skred till verket. När jag var klar ropade jag på mamma, jag ville ju att hon skulle se hur fint jag fixat. Hon bara stönade och sa att jag var en buskissa och hon skulle minsann se till att föreviga mitt "bus". Hon tog en massa bilder och sa att det var ju bra att jag så villigt poserade vid brottsplatsen. Till mitt försvar kan jag ju säga att jag faktiskt inte var ensam när buset begicks, men Julius, den smilfinken smet ju långt innan kameran kom fram.

Idag var det dags igen, saker och ting bara händer. Jag älskar ju skåp och hyllor. Varje gång jag kommer in i linneskåpet river jag ner lakan och örngott. Mamma brukar bara sucka lite och säga att jag är värsta busan. Idag ställde jag till med lite värre saker, mamma satt och kolla på tv när jag lyckades välta hela cd-hyllan, aj caramba. Jag vet inte vem av oss som blev räddast, men jag har nog aldrig sprungit så snabbt in i sovrummet. Nu är jag ju en väldigt tuff liten fröken, så det tog inte ens en minut, så var jag tillbaks för att kolla vad jag egentligen hade ställt till med. Mamma suckade tyngre än vanligt och sa att det finns andra sätt att tala om att hyllan behöver dammtorkas, sen tog hon fram den där kameran igen och sa att hon började känna sig lite som Emils mamma, med kamera istället för en blå bok. Hon sa att jag hade tur att vi inte hade nån snickerboa, inte tror ni väl ändå att hon skulle.... nä, nä, hon skojar nog bara. Hon ÄLSKAR ju mig!!

Gos med nos från Joline, Julius och matte Nina