Joline - del 12

Tjo, tjim och fiskstim!

Hejsan alla på katthemmet! Här kommer glada hälsningar och en rapport från den gångna sommaren från balkongkatten Joline och min sidekick, Julius. Vi har haft en underbar sommar, tack vare den innätade balkongen. Eftersom vi dessutom har en stor markis har vi kunnat vara ute i alla väder.

En solig sommardag åkte vi iväg till grannens sommarstuga. Vi hade preparerats med fästingmedel och moster hade köpt en s.k. säkerhetssele till mej. Efter en kort men svettig tur kom vi fram och jag hoppade glatt ut, beredd på nya äventyr. Ve och fasa, bakom knuten hade dom ett monster!!! Det frustade konstigt och åt gräs, men tittade på mig som om jag var nästa rätt på menyn. Säkerhetsselen krånglar man sig ur på 7 sekunder blankt när man första gången ser en häst, huvaligen. Mamma den elakingen skrattade gott och sa att jag nog inte var fullt så kaxig som både hon och jag trodde...

Sedan var det dags för mej att gå iväg ut i skogen med moster och plocka blåbär. Det var ren och skär lycka, jag var tvungen att gosrulla hela tre gånger medan vi var till skogs. Mamma stannade med smilfinken vid stugan, hon ser ju inte tillräckligt bra för att gå ut i skogen och han, han är ju rädd för sin egen skugga. Han satt och tryckte i mammas famn, men efter ett tag började han lite intresserat se sig omkring, så han fick gå ner. Då var det nåt löv som prasslade till och i ett huj hade han sprungit kopplets fulla längd, dragit omkull grillen, slitit sig och gömt sig under närmaste gran. Där låg han sen och tryckte tills räddningspatrullen (jag och moster) anlände. Han höll ett krampaktigt tag i mossan, så halva skogen följde ju med, när moster lyfte upp honom. Efter räddningduppdraget gick vi tillbaks och plockade lite mer blåbär. Jag hittade några små hoppande grodor som jag lekte med ett tag. Sedan lyckades jag kliva på ett blåbär och skrämde upp moster, som trodde att jag blödde. Medan vi roade oss i skogen plockade mamma och smilfinken kol som flög ur grillen, gissa vem som hade en kuligare dag, hehe.

Sedan var det dags att åka hem igen, mamma hade baddat våra öronlappar, trampdynor och nosar med vatten, så resan hem gick bra, trots att det var väldigt varmt. När vi kom hem, åt jag en hel portion mat (första gången någonsin), släpade mig ut på balkongen och sov fyra timmar på raken.

Jag har också fått en ny kompis denhär sommaren. Han heter Kaiser och är en gigantiskt stor HUND. Det ni, inte illa va. Smilfinken gillar honom också, alla blev lika förvånade när han bara gick fram och nosade på honom med en gång. Då var han inte det minsta rädd minsann. Jag och Kaiser har varit på promenad tillsammans, nästa gång ska mamma ta kameran med.

Vi har fått en ny granne också, en av mammas tvåbenta söner har köpt lägenheten vägg-i-vägg med oss. Det är toppen, jag är in där varje dag och leker i alla dom skåpen som fortfarande är tomma. Han brukar också ta mej ut på promenader. En dag lyckades jag trassla mej ur selen, men jag sprang direkt hem till trappan och väntade snällt där tills han kom flåsande efter.

Nu är ju vintern nästan här och vi har haft flera nätter med minus grader redan. Jag har nog blivit lite förkyld tror jag. Jag står ju varje dag vid dörren och talar högljutt om att jag vill in till Linus, men en dag lät det: bääää. Mamma bara tittade på mig, gapskrattade och frågade om det var min tappning av lilla loja lammet, hmpf. I två dagar lät jag så och mamma tyckte det var hysteriskt roligt varje gång. Jag tyckte t.o.m att smilfinken drog på munnen ibland, ha! På tal om honom, han har allt blivit lite galen. Han går omkring och jamar och låter, darrar på svansen och beter sig. Ett par gånger har han, ursäkta min franska, bitit sig fast i nacken och försökt sätta på mig . Då jädrars fick han på moppen, där går min gräns!!! Mamma sa att lilla gullegrisen nog glömt att han är kastrerad, han har ju varit så kelig och åmig på senare tid. Kelgris, gullegris, bla, bla, frågar ni mej, skulle jag nog säja minigris, han har ju lagt på hullet minsann. Men han äter ju allt också.

Jag som är så väldigt kräsen har hittat en ny delikatess. Det finns nåt som heter gojibär, väldigt hälsosamma, säjer mamma. Alla med bacillskräck eller kvackmagade kan skippa sista stycket nu. Jag gillar dom bara om mamma först tuggar på dom och sen sticker ut dom på tungan, så jag kan äta direkt därifrån. Ok, skyll dig själv, jag sa att du skulle skippa sista stycket.

Gos med nos från hela gänget här i Grängesberg!