Lakka, Ingri o Mumrik

Hej! Tänkte berätta en ganska tragisk historia som nu äntligen börjar vända och bli en solkattsberättelse. Det handlar inte om en Stockholms Katthems katt men skulle väldigt väl kunna varit det. Det började med att jag skulle köra hem en person som tränar på samma ställe som min sambo gör. Visste att den här personen hade en liten kattunge så jag följde med in för att titta på den och mot mig kommer en liten krabat kutande. En otroligt gosig och pratsam smokefärjad liten kattkille, kanske 4 månader gammal. När jag tar upp honom så ser jag att morrhåren är avklippta. Frågar varför? Varför gör man något sådant mot en katt? Ägaren tyckte att mårrhåren störde...så då klipptes de av. Jag satt och lekte och gosade en stund med den otroligt kontaktsökande katten. Började gråta när jag tänkte på att den här lilla kattungen satt nästan all sin tid om dagarna ensam i en mörk, nersläkt, nerdragen lägenhet. Mager var han också. Fast så himla glad och aktiv som alla kattungar när de får gosa och leka med någon. Ville verkligen ta hem honom den kvällen för det kändes inte rätt att han skulle bo där själv med den här personen. Jag visste också att kattens ägare hade blivit vräkt från lägenheten så jag försökte berätta lite "jobbiga" saker med katter som att hankatter kan börja kissa inne när de blir könsmogna och att de måste kastreras, tänkte att han kanske skulle lämna ifrån sig katten frivilligt när jag berättade detta. Jag fick då svaret att han minsann skulle lära honom att inte kissa inne. Han skulle inte kastrera den.

När jag och min sambo pratde på kvällen så sa jag att vi måste få katten där ifrån. Kände på något sätt på mig att han inte tänkte ta hand om den eftersom han skulle bli tvungen att flytta. Mycket riktigt, han hade tänkt att slänga ut den på gatan mitt i stan när han skulle flytta. Jag fick honom att lova att jag skulle få ta hand om honom den dagen han flyttar. Det kändes dock inte alls bra att katten bodde kvar där så jag erbjöd honom 500 kr för kissen och till slut så ringde han min sambo och sa att vi kunde hämta katten, men han sa då även att han råkat klämma svansen på den.

När den här lilla kattkillen kom hem till oss så var han mager och hade en väldigt tillknycklad svans. Vi upptäckte även att han hade ett stort sår vid svansroten precis vid rumpan. Så det var bara att åka och köpa en skyddskrage i väntan på veterinärtiden. Hos veterinären rakade de svansen för att kunna undersöka den bättre och rönkade katten pga att jag kände en knöl på kattens höft. Domen varm en söndersparkad höft, en avbruten svans som höll på att dö, flera infekterade sår på svansen, öron fulla med skabb och avklippta morrhår. Kan man annat än gråta... Det som är helt otroligt är att katten var hur glad som helst och lekte och busade och inte visade inte någon smärta.

Det som händer nu är att vi försöker få såret att läka vid rumpan så att svansen kan amputeras, hälften har nämligen redan trillat av. Skabben håller på att behandlas. Enligt vetrinären så kommer han antagligen kunna leva med höften pga att katter har så starka benmuskler. Har går med den nu utan problem. Morrhåren kommer att växa ut så småningom. Han får antibiotika och smärtstillande varje dag och är nu ännu piggare. Den här katten är en sådan kämpe.

Från början så tänkte jag och min svägerska som har hjälpt mig massor med katten försöka hitta ett nytt hem till den. Nu är det dock planerna ändrade. Han får stanna här hos mig och min sambo i Jönköping. Det är inte ofta man får ett sådant här charmtroll och kämpe till katt. Så nu har Ingri och Lakka fått en ny kompis. Ingri tycker det är störtkul med en ny kompis, Lakka tycker att det är okej faktiskt, men hon vill inte erkänna det riktigt än tror jag. Ingri förföljde Mumrik, som vi nu har döpt honom till, konstant de första dagarna innan hon vågade gå fram riktigt. Han är ett underbart tillskott till kattfamiljen.

Jag försöker inte tänka på hur elak den här människan har varit mot Mumrik. Vill just nu bara att veterinärerna ska ta bort svansen, att han läker så att han kan bli av med skyddskragen. Så han får leva ett normalt kattliv. Det finns mycket idioter som misshandlar djur men på den här berättelsen blir det iaf ett bra slut likväl som det nästan alltid blir för katthemskatterna så jag tyckte att den här berättelsen passade in här.

Hoppas alla kissarna på Katthemmet snart få ett hem, grattis till de 3 miljonerna, det är ni väl värda.

Hälsningar,
Lakka, Ingri och Mumrik
Bente och Rickard