Lou (o Dalton)

Hej Hej

Dalton och Bella (f.d. Lou) här, mycket har hänt sen jag (Bella) kom hit. Men vi börjar från början. När jag kom till matte och husse första gången blev jag glad av att se dem, jag kände ju igen dem sen tidigare. Men helt plötsligt dyker en stor vit katt upp, precis när jag ska gå ur transportburen. Gissa om jag blev rädd, fast jag tror den vita katten (som jag fick veta heter Dalton) han vart nog lika rädd han av att hitta mig där, de var nog de sista han förvänta sig att se, han hoppa högt i luften. Hur som haver så gillade jag inte honom. Den första veckan fräste jag allt vad jag hade så fort han visade sig. Och kom han för nära så vart de lite tassar i luften. Men jag vande mig vid honom och hade slutat fräsa när han visade sig och jag busa till och med me honom, han va inte så farlig som jag trodde.

Precis när jag börjat vant mig vid den stora vita Dalton så försvann han i en dag ungefär, när han kom hem lukta han konstigt och jag börja fräsa igen. Sen fick inte vi träffa varandra, jag hade ena lägenhetshalvan och han den andra. Det var nog tur det för annars hade jag nog busat lite för mycket med honom.

Men matte och husse lekte och gosa och gav mig massa gott så ja var lycklig!! Och som ja lekte! Jag kan springa efter fjädervippan med pingla upp och ner från soffan tills jag inte kan stå upp längre. Sen fick jag träffa Dalton igen, men det tog lång tid tyckte jag, kanske tre veckor. Så jag visste inte riktigt vart jag hade honom, han var ju annorlunda på nått sett så jag fräste lite, så det tog ett bra tag innan jag vande mig. Jag hörde matte och husse prata att om detta fortsätter kanske jag får ett nytt hem, och de ville jag ju inte, jag vill ju va här, så jag ansträngde mig och efter ett litet tag börja jag tycka om Dalton. Tass för tass börja jag leka med honom, sova med honom, till och med bli tvättad av han, och han av mig! Nu älskar jag Dalton och han mig

Ni kanske undrar varför jag inte fick träffa han på ett tag? Jo de var så att han operera sig Dalton började kissa utanför lådan och då såg matte och husse att det var ill-rosa kiss. Så då gick dem till veterinären. Och efter en antibiotika kur som inte fungera och efter den en ännu starkare antibiotika kur som inte heller fungera gjorde de ett ultraljud. Och till sin förvåning hitta dem en sten som var ca 5x5mm stor i hans urinblåsa. (oftast är denna sten mest vanlig hos bulldogs och dalmatiner, men eftersom Dalton är en speciell katt så var de ju klart att han hade en speciell sten) Alltså en urinsten som var vass och hade skrapat upp hans blåsa därav det rosa i urinet.

Som jag sa så operera dem honom och han får äta specialmat, som jag också vill äta för det var jätte gott, nu vill ja knappt äta min mat. Eftersom Dalton kom åt att slicka på operationssåret så fick han en infektion, som tur var hjälpte antibiotikan mot de och till slut läkte det bra och fint. Och när den faran var över så fick han ögoninflammation så han fick droppar som skulle ges 4ggr om dagen. Det var inte lätt för matte och husse eftersom han är en stor och stark kille...

Men nu äntligen mår Dalton bra och är lyckligare än nånsin. Matte och husse är så stolta över honom, han har inte haft det lätt under sina 1½ år, men ändå är han den goaste katten i världen och vi älskar honom alla tre sååå mycket.

Och vet ni vad, han har slutat gnälla hela tiden. Bara när han är hungrig eller sur, vilket inte blir ofta alls. Det tycker matte och husse är jätteskönt, äntligen får de sova hela nätterna, ja eller nästan, jag gillar ju att busa med deras fötter och attackerar dem när dem visar sig utanför täcket. På bilden när vi båda ligger i en skolåda som matte och husse lagt en filt i, där älskar vi att ligga och gosa med varandra, lite trångt kan de bli eftersom Dalton är så stor men det är bara mysigt.

Alla säger nog detta om sina katter men jag tror att vi har de två sötaste och gosigaste och coolaste katterna i världen. Att man kan älska dem såhär mycke är helt sjukt.

Kram från Bella, Dalton Sandra och Mattias