Joline - del 13

Hej alla på katthemmet!

Jag ska väl börja med att tacka för dom fina kalendrarna, alltid lika uppskattade. Det var ett tag sedan vi hörde av oss, men det har sina orsaker.Jag var tvungen att ligga inne på sjukhus ett tag och Joline och Julius fick åka till min syster i Stockholm. Där hade dom det jättebra och blev bortskämda till max.

Tyvärr blev dom också förkylda, först Julius, men han klarade sig bra och var snabbt på bättringsväg (samma dag veterinärtiden var bokad). Sedan blev Joline sjuk, nös och var absolut inte sig själv. Syrran beställde tid hos veterinären och åkte iväg med lilla fröken. Där ansåg man att hon iallafall var såpass frisk att några åtgärder inte behövdes.

Så var jag då hemma igen och syrran körde upp mina bäbisar tillbaks hem. Joline var verkligen inte sig själv, hon nös så hon nästan ramlade omkull och ville inte alls vara med. På natten märkte jag att hon blev mycket sämre, hon hade verkligen svårt att få luft och var helt täppt i nosen. Jag ringde veterinären ( svårt med jourvet i Dalarna) som sa att jag bara kunde vänta till morgonen och sedan få penicillin till henne. Eventuellt kunde det vara lättare för henne att andas om hon låg med huvudet högre än kroppen. Jag gick med henne på axeln hela natten, tårarana rann och jag var livrädd att hon inte skulle klara sig. På morgonen ringde jag veterinären direkt, fick penicillin utskrivet och fick det i henne. Dagen fortsatte i samma anda som natten, men efter nya samtal till veterinären sa de att jag måste ge penicillinet en chans att verka. Natten som följde var lika jobbig, Joline hade tungt med andningen och jag var förtvivlad. På morgonen ringde jag direkt till vår vanliga veterinär, vi fick en tid och åkte in. Joline fick en kortisonspruta, en penicillinspruta och blev märkbart bättre inom 10 minuter. Hon hade inget problem med lungorna, dom var klara och rena. Däremot var hon så täppt i nosen så hon var tvungen att andas genom munnen och det ser värre ut än det är, förklarade veterinären, hon fick luft hela tiden. Hon hade inte heller feber, så allt skulle nog gå bra. Vi åkte hem igen, lilla fröken blev ompysslad till max och efter ca en vecka, tio dagar började hon så smått bli sig själv igen. Nu är allt som vanligt igen, fullt ös eller medvetslös.

Hon har aktivt hjälpt till med julpyntandet, hon älskar verkligen när lådorna med pyntet kommer fram. Just nu står hon bredvid tangentbrdet och väntar otåligt på att jag ska bli klar och kan ägna mig åt henne. Julius ligger i sängen och myser och tar detta med julen rätt så coolt.

Vi önskar er alla på katthemmet en underbar jul!!!

Matte Nina med Joline och Julius