Joline - del 9

Hejsan!

Hej alla goa och glada på katthemmet!Här kommer en liten vinterhälsning från mig, Joline. Såhär till att börja med, vill jag bara tala om att jag har skött mig exemplariskt sedan förra rapportens små incidenter. Det trodde ni inte, va?

Förra veckan blev jag lite lurad av matte. Hon klädde på mig selen och jag blev överlycklig och kastade mig omkull vid dörren och åmade mig av förtjusning, promenad!!! Men ack vad jag bedrog mig. Helt sonika blev jag upplyft och instoppad i transportburen, hallå där... Sedan åkte vi iväg i en bil, jag kan tala om att jag sjöng högljudda arior hela vägen. När vi kom fram, gick vi in till ett ställe med en massa intressanta dofter, jag fick komma ut och spatsera runt i kopplet och kolla in litet. Sedan ropade någon mitt namn och vi gick in till en trevlig tjej som hette Maria. Hon är veterinär och skulle kolla upp mina öron, eftersom matte upptäckt att jag verkat lite känslig och skakat på huvudet när hon rört mig runt öronen. Det visade sig att jag hade början till en liten infektion, så nu får jag droppar två gånger per dag och det går jättebra. Medan vi var där skulle jag också få mina klor klippta, eftersom matte p.g.a sin synskada inte ser att göra såna saker. Jag har blivit kallad för Kapten Krok, den senaste tiden. Jag ger ju matte kattmassage varje kväll innan vi lägger oss, fast den senaste tiden har hon gnällt lite och mumlat nåt om kattupunktur, se två-beningar, aldrig nöjda, tsk tsk. Men tillbaks till kloklippningen...jag gillar ju definitivt INTE att bli fasthållen, det vet matte. Döm om min förvåning, när hon tar ett fast grepp om mitt nackskinn och backben och den här veterinären, som hittills hade bara pluspoäng, grabbar tag i mitt framben, tar fram nån grej och det hörs läskiga ljud från mina klor. Jag spottade, jag fräste, jag morrade och sedan tog jag till mitt ultimata vapen, kemisk krigsföring. Jag la av en riktig stinkare, men inget hjälpte. I ett nafs var alla mina klor klippta, jag var frisläppt och det var ju inte så farligt. Jag pussade t.o.m veterinären innan vi åkte hem igen. Ja, jag sjöng arior hela vägen hem också, hehe...

Igår var Julius iväg och gjorde samma resa. Han skötte sig klanderfritt, smilfinken, däremot tog det en halv dag för matte att få in honom i transportburen. Det var en riktigt rolig föreställning må ni tro, jag kallar honom bläckfisken just nu. I övrigt mår vi toppen och njuter av den vackra vintern. Jag skickar med lite foton så ni får se min utsikt från fönstret och när jag är ute i snön. Ha det bäst allihopa!!!

Gos med nos från Joline, Julius och matte Nina