Mumrik o Helge - del 5

Hej på er allihopa på katthemmet!

Bilderna häruppe är några som min (Göstas) akutmatte tog när de var här och hälsade på mig. Matte säger att jag ser ut som en skrämd råtta på bilden men det var faktiskt lite läskigt att bli plåtad sådär i närbild och jag var nog lite rädd för att Åsa och hennes pappa skulle ta med mig härifrån för jag har ju fått åka i bur två gånger när hon har varit med så man vet aldrig, så för säkerhets skull så sprang jag och gömde mig så matte fick hämta mig och låta Åsa få hålla mig en stund. Matte hade ju skrutit om hur tam jag var men efter det besöket så trodde de nog att matte hittade på... Men jag är faktiskt jättetam, det var bara det att jag trodde att jag skulle bli hämtad igen och det vill jag ju inte för jag trivs ju jättemycket här. Jag fick en mus av dem och den blev populär ska jag säga för den leker både Helge och jag med Matte säger att det är synd att jag inte kan uppföra mig när det kommer folk utan låtsas att jag är rädd så fort det kommer någon. Fast nu ljuger matte lite för när en av hennes kompisar var här och bodde kvar över natten så hoppade jag faktiskt upp i hennes knä och gosade – så det så!! Nu brukar jag inte ens gömma mig när det kommer någon utan lägger mig en bit bort och studerar dem och för det mesta så låter jag folk klappa på mig också och då spinner jag som en tok för det är ju väldigt skönt att bli kliad bakom öronen Något annat som är jättekul är att hoppa upp på ett bord eller bänk och vänta på att matte ska komma förbi och sen hoppar jag upp på hennes axel och så bär hon mig runt i lägenheten. Det är jättemysigt, fast matte säger att jag måste klippa klorna oftare om jag ska hålla på sådär så jag får väl göra det då. När man klipper klorna så får man godis har jag upptäckt så därför låter jag matte hållas med det. Jag vill gärna bli omkringburen när matte vattnar blommor, lagar mat, städar och sånt fast ibland säger matte att det faktiskt inte går att släpa på en så tung katt när hon ska göra saker...

Vi har fått kontakt med min syster Mårran och det är väldigt roligt att höra hur det går för henne. Sen såg jag att min mamma, Lilla Mamman, hade fått ett hem också och jag håller alla mina tassar för att hon också ska få det lika bra som jag har det. Jag hoppas att hennes matte också skulle vilja skriva solkatter och tala om hur det går och likaså mina andra bröder Knyttet och Mårris, de ha ju inte hört av sig alls tyvärr

I går stoppade matte in oss allihopa i burar – Molly också – och sen åkte vi bil med kattvakten och hjälp vad läskigt när jag märkte att vi åkte till samma ställe där matte lämnade kvar mig jääääättelänge för en månad sen. Jag tänkte att nu är det kört förstås och nu tänker hon lämna kvar allihop här och åka sin väg så jag protesterade verkligen högljutt men inte sjutton var det någon som brydde sig om det inte. Molly och Helge bara satt där och sa inte mycket alls. Sen gick vi in och fick gå in i ett rum och sen kom en tant in och tog ut oss ur burarna och gjorde nåt i nacken fast jag märkte aldrig vad det var och sen stoppade hon tillbaks oss och sen åkte vi hem igen!!!! Matte sa att vi hade fått vaccinationssprutor och att jag egentligen skulle ha haft min i juni men Molly och Helge skulle ha vaccinerats i december men för att vi skulle kunna åka alla tre tillsammans så hade veterinären och matte bestämt att vi skulle få sprutorna mittemellan i stället. Det kändes nästan lite snopet att ha blivit så upphetsad för så lite så nästa gång jag får åka bur så tänker jag nog vara lika cool som Molly och Helge.

Hej då allihopa
Gösta Mumrik


Helge:

Ja nu har ju ungen berättat det mesta som har hänt redan och jag får väl nöja mig med att bekräfta det han säger, livet som storebror har ju blivit ett liv i skymundan numera (nu skrattar matte åt mig fast jag förstår inte varför) men han är ju bra gullig den lille. Lille förresten – han väger nästan lika mycket som jag, vilket är för mycket säger matte fast Gösta ser smalare ut än jag trots att han är mycket kortare. Visst är det konstigt? Jag har i alla fall kommit underfund med varför inte Gösta kan lära sig att dricka ur kranen lika elegant som jag – han är för kort i rocken helt enkelt! Han når inte fram om han står på badkarskanten utan i stället försöker han knyta knut på sig själv när han står i handfatet och försöker dricka ur den rinnande kranen utan att bli blöt. Lycka till med det säger jag När Åsa var här och hälsade på så sa jag faktiskt till Gösta att de inte skulle ta med honom någonstans för matte lämnar aldrig tillbaka några katter, utan har man flyttat hit så bor man här, punkt slut. Fast nu har han väl märkt det skulle jag tro för det är ju ingen av mattes gäster som har gjort en antydan om att de vill ta med sig någon av oss. Man kan riva ner blommor, bajsa på golvet, väcka matte mitt i natten osv men man får stanna här i alla fall och det känns tryggt och bra Nu längtar jag efter våren så att vi kan få gå ut i sele igen. Matte säger att jag kan få gå ut nu också men fy och usch, jag har nog sett på balkongen hur det ser ut och inte vill jag gå ut då inte. Matte säger att hon gillar vintern för då är Molly inte ute så mycket så matte måste vara orolig men hon fyller 14 år i vår och matte hoppas på att hon ska vilja vara mer inne för att hon börjar bli gammal fast det tror inte jag på för Molly kan springa jättefort, varken jag eller Gösta hinner med, så inte verkar hon vara så värst gammal inte. Gösta han kan ligga och sova på balkongen fast det är minusgrader ute, bara han har en dyna att ligga på, så ibland får matte lyfta in honom med våld för att hon vill stänga dörren.

Utflykten till veterinären var ju en baggis för en cool kille som jag – man har väl varit med förr. Gösta pep förstås i bilen men jag tror han blev lite snopen när vi åkte hem direkt igen för han hann ju inte märka att han fick en spruta ens. Ibland kommer det in en grannkille här som är jättestor. Molly känner honom redan för de har träffats ute så hon bryr sig inte eftersom han är mycket yngre än hon, han är ett halvår äldre än Gösta bara. När han kommer och hälsar på så brukar han gå först, sen går jag efter för att se vad han gör och Gösta han sätter sig någonstans och burrar upp pälsen så han ser ut som en liten elektrisk katt och så ser han jättesnopen ut när ingen bryr sig om honom utan bara går förbi honom. Jag tror att han försöker se farlig ut eller nåt fast det misslyckas han med totalt. Jaja, han lär sig väl också nån gång…..

Nu ska jag gå och ta mig en liten middagslur så jag orkar busa med Gösta ikväll.

Hälsa alla jag känner på katthemmet!
Helge