Axelina

Hej!

Jag skriver för att berätta om Lussie (Axelina var det namn hon hade på katthemmet) som vi adopterade från er i juli 2008. Hon är den första katten som vi haft, och Lussie är en av de bästa sakerna som någonsin hänt mig. Direkt när hon kom hit gick hon in hela lägenhen och redan samma kväll kom hon och la sig i sängen. När man kommer hem hälsar hon i dörren och hon kommer alltid och tröstar när någon är ledsen.

Hon är ganska krävande och vet precis hur hon vill ha det, men belöningen för mödan är världens finaste och gosigaste familjemedlem. Sitter man och läser kommer hon och sätter sig mitt i boken eftersom inget ju kan vara viktigare än hon, och det är det förstås inte heller. Hon är kräsen med maten och vi har ännu inte hittat ett foder som hon gillar i mer än två veckor. Hon blir gärna klappad och gosad med även av främmande människor men om det är för många i lägenheten gömmer hon sig hellre under sängen. Att bli buren är inget problem men hon vill helst inte bli upplyft av sådana hon inte känner.

Lussie är väldigt nyfiken av sig och är gärna med och skriver på tangentbordet. Hon klättar upp på de högsta hyllorna och leker hellre med tops, krukväxter och mitt hår än klassiska kattleksaker. Ibland smiter hon ut i trappuppgången men går lydigt hem igen när man kommer för att hämta henne. Vi har provat att gå ut med henne i sele, men hon verkar trivas bättre inomhus där hon gillar att sitta och titta ut genom fönstret istället. Hon är en pratglad katt och vi har börjat lära oss lite av hennes språk. Hon har lätt att förstå människospråk också och man behöver aldrig säga "Där får du inte vara" mer än en gång. Hur fin och älskad hon är tröttnar hon dock aldrig på att höra!

Kort och gott är hon det bästa som hänt oss och vår verklighet idag är till och med bättre än den vi drömde om när vi först gick in i hennes bur på katthemmet. Hennes charm och personlighet är svår att missa och vi gjorde verkligen rätt val.

Varma hälsningar och tack från oss och vår lilla lussebulle,
Ellen, Erik och Thomas