Ludmilla (hem nr 3)

Hej hej!

Nu har Luddan (Ludmilla) varit hemma i tre veckor och vi lär känna varandra bättre och bättre för varje dag. Redan från första stund var Luddan modig och nyfiken och det tog inte många dagar för henne att göra sig hemmastadd. På bilderna ser det ut som att hon mestadels ligger och jäser men det är även full fart emellanåt, särskilt när laserpekaren kommer fram, oj oj… Favoritplatsen framför andra är balkongen, där sitter fröken i stort sett hela dagarna och spanar på allt spännande, fåglar, ekorrar, rådjur och så såna där fåniga hundar som springer förbi dagarna i ända. Även andra katter trippar förbi ibland, en hoppade till och med upp på grannens balkong och bråkade lite genom gallret en kväll. Då var Luddan rosenrasande, maken till fräckhet!

Det här fjomperiet med att ligga i knäet är inget som Luddan pysslar med. Däremot är det rätt mysigt att bli omkringburen, då gosar hon och gnuggar ansiktet mot mig så jag får katthår i hela munnen. Men det är bara mysigt. Jag föreställer mig att knägos och att komma när matte ropar är något som kommer att komma med tiden, fröken har integritet och en nära relation och förtroende är något som måste byggas upp och förtjänas, verkar vara hennes filosofi.

Numera är det i alla fall inte lika läskigt när matte kommer hem, första tiden låg tjejen längst in under sängen direkt en nyckel sattes i låset, nu ligger hon med en uttråkad min på soffan och tittar anklagande på mig ”jaha, är det så dags att komma hem nu?”. Men om det kommer någon annan på besök är det fortfarande under sängen som gäller, åtminstone den första timmen. Dammsugaren är också farlig medan andra saker som diskmaskin, ett vattenfyllt badkar och hårfönen försiktigt har undersökts och konstaterats vara relativt ofarliga.

Koppelpromenader i skogsdungen bakom huset är rysligt spännande och jag får hänga med bäst jag kan i änden på kopplet när Luddan får upp ett intressant spår efter någon ekorre eller dylikt. Ibland står fröken vid ytterdörren och talar högljutt om att ”nu måste vi ut och kolla läget!”. Men när matte inte hinner nöjer hon sig ändå med balkongen som jaktmark.

Jag vill tacka er på Katthemmet för allt det fina arbete ni gör och har gjort för Luddan under hennes tre omgångar hos er och för alla hennes medkatter genom åren. Nu ser jag fram emot många härliga, ”Luddiga” år tillsammans med min fina misse som nu äntligen har hittat hem efter alla turer!

Nospussar & huvudbuffar
från Luddan och matte Pernilla