Shelley o Steadman

Mjau alla glada!

Dags för en liten rapport från oss, Dixie Lee (Steadman) och Daisy Lynn (Shelley).

Vi hunnit med en hel del sen vi flyttade från Katthemmet. Första veckorna var vi förkylda, vi hade en släng av kattsnuvan. Som tur var hade Katthemmet vaccinerat oss, så det var inte värre än små kattungenysningar då och då (som husse och matte tyckte var fullständigt bedårande), och lite täppt i nosarna. Husse och matte var så himla jobbiga, dom höll på och pillade med våra nosar med bomullstussar och försökte ge oss nosspray. Vi visade hur jobbiga vi tyckte de var genom att orma oss ur deras grepp medan de försökte träffa våra små ”nosborrar” med nosspraysstrålen.

Vi är så himla glada att vi har varandra att leka med. Första månaden var det väldigt läskigt så fort vi inte kunde se varann, då började vi ropa på varann direkt. Dixie hade lite lättare att trivas i nya hemmet, han spann för första gången redan efter en vecka. Daisy var lite mer svårflörtad, men när hon äntligen spann efter en månad blev matte alldeles tårögd. Gud vad fånig hon är. Nu spinner vi båda i tid och otid, speciellt Dixie.

Vi har blivit TV-stjärnor också. Ett TV-program som hette ”Hitta Hem” kom hem till oss och pratade en massa människospråk med husse och matte och filmade oss när vi lekte. Husse och matte verkade jättenervösa, men vi fattade inte vad som skulle vara så läskigt. Kamerautrustningen var ju jättekul att klättra på! Husse och matte säger att vi var så charmiga att Hollywood kommer ringa vilken dag som helst.

Vi busar väldigt mycket, men har inte fått så mycket skäll än. Fast en gång hade vi ner en högtalare med ett väldigt brak, och så har vi för vana att krafsa på skärmen på platt-TV:n, och då kommer husse och matte farande med rasande fart. Det där med att klättra är ju väldigt roligt också, och Dixie brukar ta det ett steg längre. När matte står och gör frukost eller står och sminkar sig, så är det ett perfekt tillfälle att ljudlöst smyga upp på toalettstolen eller köksbordet och sen slänga sig upp på hennes rygg och hänga sig fast med klorna. Hon brukar låta så roligt då, nästan som ett utdraget och plågat ”Mjauuuu!!”

Vi har egentligen bara haft två större missöden; vi har båda fastnat med tassen i springan på badrumsdörren, precis under gångjärnet. Det blev väldigt mycket spott, morr, fräs och andra upprörda känslor när dörren gled igen. Inga tassar kom dock till någon allvarlig skada, vi kom alla undan med blotta förskräckelsen, och nu har husse och matte satt maskeringstejp över dörrspringan.

Hälsa så mycket till alla våra kompisar från Katrineholm, speciellt mamma Sassy och brorsan Ozzy (Stern)!

Tass och jam,
Dixie och Daisy, Eva och Peter