Kanel o Keso 2 - del 7

Hej allihopa!

Nu har vi bott i vårt 4ever-hem i drygt fem månader. Vi har fått riktigt bra pli på våra tvåbeningar. Matte har sanerat bort en del onödigt krafs som vi kallar det. Hon kallar det "prydnadssaker". Men man behöver väl inga prydnadssaker när man har två så fantastiskt vackra katter som vi, eller hur? Hon har också inrett balkongen helt efter våra behov. Lägger sig någon av oss direkt på golvet där så strax dyker det upp en kudde eller matta på det stället. Eller på bänken där det dök upp dynor eller på bordet där hon lagt en lurvig badrumsmatta coh en kudde. En riktigt bra balkong alltså! Och vi fortsätter att ställa nya krav. Vi kan snacka med matte riktigt bra nu. Pappa är lite sämre på det men han frågar matte "vad säger han?" om han inte förstår oss. Matte är rätt listig; Kanel var lite svår på hennes krukväxter men det löste hon genom att trä en nylonknästrumpa över innerkrukan och tejpa fast ytterkrukan i fönsterbrädan.

Vi har också kommit underfund med vår personals (=våra tvåbeningars) rutiner. När dom stänger av den där gloapparaten på kvällen, då vankas det kvällsmat! Sover dom för länge på morgonen så går jag Keso och talar mycket bestämt om att NU är det dags att gå upp och ge oss frukost. Idag försökte jag, Keso, rymma ut i trapphuset när matte kom hem så hon var tvungen att vifta till med posten i ansiktet på mig! Det tycker jag är väldigt dålig stil! Slå sin egen lilla kissebäbis i ansiktet med brev, va!!??

Jag, Keso, nös alldeles förfärligt här ett tag så jag fick besöka vår veterinär. En ganska trevlig människa om man nu kan säga det om en vettis. Hon sa att jag är pollenallergisk! Som tur är så gick det över i tid till nästa gång vi skulle till vettisen för då skulle vi sova där. Vårt kiss hade luktat väldigt starkt en längre tid och helt plötsligt på torsdan för två veckor sedan började jag rida på Kanel. Då tog matte undan all mat och vattnet för oss och så ringde hon till vettisen direkt på fredagmorgonen och sa att nu var det dags och att vi var fastande. Då fick hon en tid åt oss och slapp få sina tapeter nersprayade med markeringskiss under helgen. Sen kom den där läbbiga buren fram och matte tröck in mig där först men jag klöste minsann henne ordentligt. När hon skulle ta Kanel så blev han väldigt hotfull med platta öron och fräste riktigt argt men då blev matte också arg och sa att "nu lägger du av!" och då blev Kanel helt spak.

Hem fick vi åka i varsin bur. Dom fick låna en bur av vettisen. Vi var lite vingliga när vi kom hem men sen har det gått hur bra som helst och vi är lika busiga som förut. Vi är tatuerade också som två riktiga gangsters. Och så är vi visst registrerade också. Brottregistret, mån tro??

Vi läste om vår mamma Lavendel på Solkatter och matte sa att "Keso, det är Lavendels pojke, det!" Hon säger att jag är så lik mamma Lavendel till både kropp och själ men att Kanel brås på pappa. Matte kallar Kanel för sin busiga tigerunge. Han är ju så röd och grann och har väldigt blank päls. Man kan nästan spegla sig i den. Min päls är mjuk som sammet och mig kallar hon för sin lilla kesobulle eller vaniljfluffen. Ibland heter vi skitunge också - eller kissebäbis fast vi väger nästan fem kilo styck nu. Jag vägde ju bara nio hekto vid nyår när jag var tvungen att ligga på Bagarmossen för min diarré. Efter att vi sovit hos vettisen fick vi byta mat från Kitten till Young så vi är ju inga kissebäbisar utan tonåringar. Men matte får gärna säga kissebäbis för hon har magiska händer som hon smeker oss i ansiktet med så att blinkhinnorna kommer fram i ögona på oss - så kära blir vi.

Vi hälsar till alla våra syskon, vår fina mamma Lavendel och så önskar vi att alla katter överallt får bra 4ever-hem! Och tack Katthemmet och akuthemmet som tog hand om oss.

Massor av surr från
Keso och Kanel