Rocket o Neko

Hej personalen på Katthemmet och alla andra som hjälper vilsna fyrfotingar att få ett nytt hem! Tänkte skriva och berätta hur det har gått för Rasmus och Titus (fd Rocket och Neko) sedan de kom till oss som en några dagar försenad julklapp -08. När leveransen kom och burdörrarna öppnades klev först Titus världsvant ut. Från den andra buren inget livstecken. Vi väntade och väntade, men tjejen som levererade katterna kunde inte vänta längre så vi fick helt enkelt övertala Rasmus att komma ut. Det gjorde han till slut, rusade vidare in i lägenheten och försvann. Titus spankulerade omkring och gjorde sig hemmastadd. Emellanåt slängde han sig omkull på golvet och talade bestämt om att han ville bli klappad, genast. Tv:n var på och vi höll oss stilla i soffan. Rasmus syntes nu igen, irrande oroligt omkring. Han passerade tv:n och råkade titta upp. Det skulle han inte ha gjort. Hemska varelser rörde sig därinne - ett stort ansikte med stirrande blick och hotfullt pratande mun (Aktuellts nyhetsankare). Rasmus lyckades rädda sig in i sovrummet under sängen, men det var på håret.

Ett par dagar gick. Titus satt i knä eller låg på golv och ville bli kliad på magen. Som han gjort hela tiden. Med Rasmus gick det trögare. Han kunde klappas men smet snabbt iväg. Så länge vi satt ner var allt lugnt, men rätt som det var kom vi gående på bakbenen och då var det bäst att ta betäckning under bordet. Plötsligt på dag tre lyckades jag (matte) locka honom upp i soffan och det var tydligen signalen alla hade väntat på. Nu blev det ett väldigt kelande, högt spinnande, näsgnuggande och trampande. Husse var fortfarande farlig. Att bli klappad av honom var något som Rasmus fick "överleva" och såg lättad ut när det var över. Med tiden har han listat ut att husse inte är så farlig och dessutom är Titus tokig i honom, så någonting bra måste det väl vara med den där människan och nu är det helt okej att bli klappad av honom också. Fast matte är ju fortfarande bäst.

Nuförtiden rusar inte Rasmus iväg annat än efter bollen, toarullen, papperstussen, Titus eller till dörren när husse eller matte kommer hem. Och när matte ska gå och lägga sig. Då tar han sats någonstans från lägenheten och dundrar in i sovrummet och upp i sängen. Keldags. Men då kommer så klart Titus också och ska vara med. Aldrig får man vara ifred!

Titus är några år äldre (kanske 6-7?) och Rasmus är bara något år. Men de leker bra ihop även om leken ibland drar iväg med dem och någon till slut gör sig illa eller blir rädd. Då hörs skriiik och fräääs. Timeout, och sedan börjar man om igen. De har fungerat bra ihop trots ålders- och storlekskillnad (3 resp 6 kg!) och det faktum att de inte kände varann tidigare. Någon enstaka gång kan man se dem ligga bredvid varandra, tills någon kommer på det olämpliga i situationen och börjar lekboxas eller bara flyttar på sig.

Tyvärr hade vi inga bättre bilder på dem. Rasmus huvud kan aldrig vara still. Han är ständigt på jakt efter något att leka med. Titus blundar på alla bilder utom denna, där han inte är riktigt till sin fördel men situationen är den normala: i sängen med favon husse. Rasmus-situationen är också normal: med tassen på husses sko med den härliga doften.

Jam och kram från Rasmus, Titus, husse och matte!