Adielsson

Här kommer en liten hälsning från mej, Tyson, fd Adielsson!

Jag har nu bott i mitt nya hem exakt en vecka. Jag trivs kanon, men kommer aldrig glömma chocken jag fick när jag först kom hit.... Matte (som jobbar som volontär på katthemmet) och jag fick skjuts hem av en annan volontär som heter Marie. Riktigt läskigt att åka bil, och inte nog med det, när vi kom in i mitt nya hem satte matte ner buren med mej i på golvet, och fram kommer en stor, skrynklig, flåsande sak och bara tokstirrar på mej! herre jösses vad rädd jag blev!! Aldrig sett något så lustigt i hela mitt lilla liv, men den där saken kallas tydligen för hund... Jag spottade och fräste och blev alldeles tokig. Matte stängde in hunden sen så då vågade jag mej ut ur buren, men första dagen kändes det tryggast att hålla sej under soffan. Natten tillbringades dock i sängen mellan matte och husse. Jätte mysigt!

Sen dess har det bara gått framåt måste jag säga. Jag har fått en stor härlig familj, har ju även en lillmatte på snart 3 år som säger att jag är bara hennes. Det vet jag inte om jag håller med om dock, hon är rätt jobbig, vill bära mej hela tiden och sådär. 2 gammelkatter finns det oxå, Ronja och Lukas heter dom. Dom accepterar mej ganska bra nu, Ronja brukar tvätta mej noga, men hon fräser på mej om det inte passar. Lukas brukar springa ner lägenheten med mej, det är roligt. Matte säger att han har blivit barn på nytt. Jag sköter mej ganska bra, äter, dricker, går på lådan och gosar massor med matte och husse. Det är riktigt kul att busa och göra hyss oxå förvisso, men det måste man väl få?

Det var allt för mej denna gång. Jag hör av mej när jag blivit lite större, så ni får se vilken ståtlig katt jag kommer bli!

Hälsn Tyson med familj