Grade

Mjao på Er alla Kompisar och Personal på Stockholms Katthem! Det här är Kurre Grade, som mjaoar på Er.

Idag har jag varit här hos Husse och Matte Gehlin i två månader. Den första veckan var Matte väldigt allergisk. Hon hade snuva och ont i ögonen, fastän hon tog tablett och ögondroppar. Hon trodde att jag inte kunde få stanna, och hon var väldigt ledsen. Men för varje dag blev hon allt bättre. Numera behöver hon inte ens ta på sig skyddskläder, när hon kammar och kardar och borstar mig på morgnarna! Hon tar fortfarande sin tablett på morgonen, men hon behöver bara tvätta sig i ansiktet och om händerna, när vi har gosat med varandra, hon och jag, det var väl bra!

På morgonen ger hon mig pälsvård, på fönsterbordet i vardagsrummet, och sen gör hon sin morgongymnastik. Då ligger jag i bruna stolen och tittar på, eller i solstrimman på golvet och slickar mig, eller sover en stund. På förmiddagen sätter Matte på mig min röda sele och kopplet, som kan bli 5 meter långt. Sen går vi ut och nosar. Jag nosar på alla hörn och i alla vrår i ytterkällaren och i gropen under garagedörren. Där har Lilla Svansen varit, det känner jag på lukten. Lilla Svansen är en katt med vit nos och vit haklapp, precis som jag. Men hon är brunrandig och jag är ju svart. Första gången jag träffade Lilla Svansen så jagade jag iväg henne! Andra gången så låg vi på grusgången och jamade mot varandra tills Matte kom och hämtade in mig. Tredje gången så smet jag ur kopplet, och då jagade jag henne också. Jag lyckades nästan bita henne i svansen! Men Matte fångade in mig! Hon tog tag i min svans och lyfte upp mig. Jag klöste henne inte för Matte tycker jag om.

Sen, en annan dag, då rymde jag. Jag letade ju efter Lilla Svansen. Allt längre bort letade jag, ända till tallarna på berget. Jag var borta i flera timmar. Matte och hennes dotter och barnbarnet, de letade och ropade och tittade efter mig, och Husse såg på från sängkammarfönstret och var orolig. Matte och dottern och barnbarnet mötte grannen, med de två hundarna. De har fått fina priser i lydnad, lydnad som är det värsta jag vet! Tack och lov att jag är katt och inte hund! Matte bad grannen att hjälpa till och leta, och precis då, när de stod och pratade, då susade en bil förbi i ruskig fart. Långt mer än 100, sa hundgrannen. Han lyckades se bilnumret och tänkte ringa polisen. Skolgatan är bred och rak. Den är mycket farlig. Jag är rädd för bilar. Det är bra. Till slut så var det Husse som skymtade mig från sängkammarfönstret långt där borta på berget. Matte klättrade upp och hämtade mig. Jag var väldigt hungrig, för det var långt efter kvällsmatsdags. På något vis hade jag inte kunnat hitta hem i alla fall, fastän jag hörde hur de letade och ropade och var ledsna! Det var skönt att komma hem, och jag var inte överkörd på gatan.

Varje dag sitter jag i fönstren och tittar efter Lilla Svansen. Och jag tittar efter småfåglar också, förstås. En dag så tog jag en fågelunge under fågelbordet, när Matte och jag var ute. Pilfink var det. Den dog direkt. Jag ville leka med den, men Matte tog den ifrån mig. Då klöste jag henne på handen! Hon trodde att jag kunde få parasiter av den, så dumt! Jag har ju ätit fåglar i ett helt år, när jag var utkastad av min första husse, innan jag kom till Husse Grade. Man får inte parasiter av fåglar, dem får man av möss. Jag tycker inte om möss. Talgoxar är goda på vintern. På sommaren är grönfinkar bäst. Ekorrar kan man äta hela året. Här finns två, men jag har inte fått tag i nån av dem än.

På nätterna sover jag på Husses och Mattes sängar, vid fotändan. När klockan är 5, då går jag omkring på sängarna och jamar och väcker Matte, för att hon ska ta allergitabletten, och sen sover vi en stund till. Och när klockan är 6, då väcker jag Matte på allvar. Jag jamar och puffar på henne om och om igen. Jag vill ju att hon ska vara min Matte idag också. Hon klappar mig och pratar med mig, och sen går vi ner till min frukost.

Allting är bra här utom en sak. Jag får inte vara på matbordet! En gång röt Husse åt mig att hoppa ner. Det gjorde jag förstås inte. Matte tog mig i famnen och lyfte ner mig. Varje gång som jag tyckte, att de borde bry sig om mig igen, så hoppade jag upp på bordet. Aldrig slog jag omkull nånting, eller slog sönder. Men en gång åt jag upp en räka, som låg där, under ett lock, skalad och fin. Gissa vad Matte har kommit på nu. Hon gör som Husse Grade gjorde: Hon sprutar vatten på mig med en sprayflaska, så fort jag hoppar upp. Oj, vad arg jag blev första gången. Jag bara gick min väg ? Där fick de sitta vid sitt bord, alldeles ensamma. Utan katt. Så kan det gå, när man bär sig dumt åt! Jag låg i Mattes stol och var arg, hela långa eftermiddagen, ovanpå Mattes rena kläder. När Matte tittade in ett ögonblick, då vände jag mig bort. Här ville jag inte stanna när Matte var så dum! Jag bestämde mig för att flytta tillbaka till Er på Katthemmet. Sen blev klockan 6, och jag hörde hur Matte ordnade med min kvällsmat, precis 20 gram av mina goda matknappar för långhåriga innekatter, och rent vatten. Då orkade jag inte vara arg längre, utan jag gick ut i köket och åt upp min mat. Efteråt kammade och kardade och borstade och gosade Matte med mig en extra gång, och då spann jag och var glad igen som vanligt.

Nuförtiden har Matte sprayflaskan bredvid sin plats vid köksbordet. Ibland hoppar jag upp på bordet i alla fall, och genast tar hon tag i flaskan. Då hoppar jag ner ögonblickligen. Det är inte lydnad! Absolut inte! Jag hoppar ner, för att jag tycker illa om vatten i pälsen. Sen, på natten när Husse och Matte sover, då går jag ner ibland och lägger mig raklång på bordet. Där blir det hårstrån, som Matte kan se!

Jag stannar här, det har jag bestämt numera. Man får ta det onda med det goda. Jag trivs hos Husse och Matte. Jag vill sova på deras fotända om nätterna, och titta efter Lilla Svansen och nosa efter henne, när vi är ute, Matte och jag. Jag vill titta på fåglarna och ekorrarna, och kanske jag hinner ta någon innan Matte hindrar. Jag vill äta den goda maten och dricka det goda vattnet. Det finns skålar på tre ställen i huset. Och jag vill ligga så här, på stolen bredvid Matte och halvsova, medan hon skriver åt mig. Ja, jag vill vara kvar hos Husse och Matte. Och det ska vara sommar alltid!

Mjao till Er Allesammans från Kurre Grade