Jonte o Sylvia - hem nr 2

Nu börjar det närma sig treveckorsjubileum i vårat nya hem. Vi tänkte att det var bäst att uppdatera er på katthemmet om hur vi har det. Nya namn har vi förresten fått också! Husse och matte tyckte inte att vi såg ut som Jonte och Sylvia så de kallar oss Loke och Asynia, vilket vi självklart lyssnar till (när vi känner för det ).

Berättelsen börjar för snart 3 veckor sedan när det som vanligt kom massa folk till katthemmet. Plötsligt fick vi syn på två som såg lämpliga ut. De såg förstås lite lustiga (och lite läskiga) ut med sina svarta kläder och båda i långt hår men vi tyckte att de var värda en chans. Dessa människor som inte ser något alls! De gick runt till alla burar på hela katthemmet innan de äntligen fick syn på oss! När vi väl fick chansen hoppade vi upp mot gallret och krumbuktade oss bäst vi kunde så de skulle komma in och mysa lite med oss. På nära håll såg de inte alltför läskiga ut och verkade inte fullt så trögfattade för de kom snällt in till oss så fort de fått på sig dessa konstiga kläder som man av någon anledning skulle ha när man träffade oss eftersom vi var lite snuviga. Oj vad roliga de såg ut! När de suttit ett tag hos oss och vi fått undersöka dem ordentligt så förstod vi att vi nog hade dem på kroken. Därför blev vi så förvånade när de gick därifrån utan oss! Kunde vi haft så fel? 2 långa dagar gick men sen kom de två faktiskt tillbaka!! Vi fick syn på dem så fort de kom in och följde dem ordentligt med blicken så de inte skulle gå till någon annan av kissarna. De duktiga människorna kom direkt fram till oss den här gången men stannade konstigt nog inte så länge nu heller. Vi förstod inte riktigt vad som var på gång minsann. Detta upprepades en gång till och sen var de bara borta! Flera dagar gick och våra människor dök inte upp. Var tog de vägen? När vi just gett upp hoppet om att de skulle tillbaka var det en på katthemmet som stoppade in oss i sådana där konstiga små, små burar och körde iväg med oss. Vi var såå duktiga kissar då, inte ett dugg rädda minsann (fast skoj var det förstås INTE). Som tur var tog det inte så lång tid så plötsligt kände vi massa dofter vi inte kände igen och sen öppnades dörrarna av den där som kommit och besökt oss! Så snopet! Men då kände jag (Asynia) att OJ så kissnödig jag var! Var är lådan?! Bakom buren? Fy så dåligt ställe! Ett raskt hopp över buren och in i lådan! Aaah! När jag kikade ut stod burarna kvar och brorsan var borta! Däremot hörde jag att de satt och pratade där ute någonstans! Lika bra att stanna kvar i trygga lådan, då kanske de inte hittar mig och tar med mig tillbaka.

Efter mycket om och men så försvann burarna och den där människan från katthemmet med dem! Då kanske man vågar sig ut och undersöka! Det här skulle ju tydligen vara vårt nya hem hörde jag något om, undrar om det verkligen kan stämma! Brorsan hittade jag i soffan fullt upptagen med att gosa och trampa runt på massa papper och grejer! Det kunde man ju ge sig på, den inställsamme typen! Fast det såg ju förstås rätt mysigt ut, lite försiktigt nosande på allt, en snabb klappning och sen iväg och undersöka allt det nya! Vilken stor bur det här var! Med MASSA grejer överallt! Sådana där gröna smaskiga saker (matte kallar dem visst blommor) att tugga på! Fast matte sa åt mig när jag började smaka på dem så då gick jag ju såklart till nästa, ännu ett nej. Tråkig matte! Nästa blomma, nytt nej men sen kom jag fram till en sån där smaskig sak med låååånga blad. Inget nej? Då var det bara att tugga i sig! Nåja, matte kanske inte är så dum när man faktiskt får smaska på de goda blommorna, då kan jag ju låta bli de där andra. Fast matte sa att hon aldrig sett en blomma se så ledsen och massakrerad ut så fort (undrar vad hon menade?) Brorsan hittade snabbt en JÄTTESTOR klösmöbel (husse och matte kallar den visst "soffa") som han satte klorna i men där fick han också höra sig ett "Nej!". Nähä! Då hoppade han upp i den och myste massa massa med husse istället. Så fick man tydligen göra! Matte och husse satt mest och kollade på oss när vi smög runt och utforskade hela kvällen. Efter några timmar när vi började komma igång ordentligt, då släcktes det ned och husse och matte gick in i ett annat rum och lade sig! Vilka tråkmånsar! Nu när vi skulle börja leka! Upp efter dem i sängen och buffa buffa buffa massa för då kunde de inte låta bli att klappa på mig. Brorsan var också tråkmåns och hittade sig en skinnfåtölj som han lade sig i och halvsov. Jag däremot lyckades minsann hålla matte och husse vakna större delen av natten. Men man fick ligga i! Så fort man tittade bort började de somna om och raskt fick man vara där och trampa runt. Jag har märkt att det fungerar JÄTTEbra att börja knalla på dem nerifrån tårna och sen uppåt långsamt. Har de inte vaknat tillräckligt när man kommer upp till huvudet är det bara att lägga ena tassen bestämt i ansiktet på dem så vaknar de snällt och myser. De har sett hemskt trötta ut de senaste dagarna så undrar om jag ska låta dem sova lite snart?

De kommande dagarna gick matte upp tidigt och försvann iväg (hon var dock duktig och fixade frukost åt oss innan) medan husse var kvar hemma och gosade massvis med oss! Han var tydligen sjuk sägs det men det var iaf jättemysigt att ha honom hemma så man fick sällskap när man hamnat på ett alldeles nytt ställe! Fast dumma husse och matte envisades med att dra fram det där läskiga odjuret (dammsugare eller vad det kallas) som låter så illa titt som tätt så vi var tvungna att ta skydd under sängen! De sa att vi hårade, elakt förtal! Vi bara... förgyller omgivningen och gör det lite mer mysigt! En dag knappade husse på en av de där konstiga manickerna med massa knappar på och vilket oljud det blev!! Bäst att gömma sig under sängen! Husse försökte förklara att det kallades hårdrock och att vi nog skulle vänja oss vid det men vi tyckte nog att det mest lät läskigt! Får fundera på om det där är något som husse verkligen ska syssla med! Matte och husse skrattar en del åt oss också, fast snällt skrattande låter det som. De tycker att vi har små roliga egenheter, jag förstår inte riktigt vad de menar då men de skrattar iaf när vi pratar med dem. De tycker tydligen att vi låter som små duvor som kuttrar eller när jag ska kolla på omgivningen så tycker de att jag ser ut som en uggla som snurrar på huvudet. Skumma människor, vi gör ju bara sånt som katter gör!

Husse och matte är duktiga på att både mysa och leka med oss! De försökte få oss att leka med några små bollar men hur kul är det med saker som bara ligger still? Nej tacka vet jag när de drar fram snöret! DÅ blir det åka av! Det är jätteskoj för nu har brorsan börjat vakna till liv den late fan! Från början ville han inte alls vara med och leka och låg bara och tittade på. Sen började han slå efter snöret om husse och matte kastade fram det till honom (riktig latmask/latkatt är han). Nu för några dagar sen fick han TOKspel och chockade både mig, husse och matte med sina krumbukter, jamkurranden och vilken FART han fick! Äntligen lite action på brorsan! Fast det är väldigt dumt att han fortfarande är så snuvig :( Han orkar så lite då, men uppmärksamhet får han desto mer av husse och matte! Då blir jag allt lite avis och vill också komma och mysa. Husse och matte är jätteduktiga mysare som myser med oss så mycket vi vill! Förutom när de är tråkiga och ska sova! Fast då kan man alltid stjäla till sig lite gos, aldrig att husse och matte skulle sjasa bort oss när vi försöker gosa! Nog trodde vi att de skulle bli fasligt arga när jag spydde första natten (åt kanske lite för mycket, lite för snabbt men är man hungrig kisse så är man!) eller när brorsan nös så husse fick gegg på hela axeln. Men inte då! Man behöver inte vara ett dugg rädd för då tyckte bara husse och matte synd om oss och vi fick massa gos istället för bannor! Då kändes det genast bättre!

Husse och matte har dessutom köpt en sån där härlig luddig kattmöbel, baaara åt oss! Loke den tråkmånsen kryper bara in i lådan längst ned och myser medan jag minsann vill vara högst upp och blicka ut över rummet (när matte inte leker med snöret där förstås för då har vi skoj!) i lugn och ro. Konstigt att det är ok att klösa på den (husse och matte säger varje gång att vi är SÅ duktiga när vi gör det) och inte på den stora möbeln som de kallar soffa. Nåja, vi får väl hålla oss till vår egen möbel så får husse och matte ha sin! Fast vi får ju ligga i deras möbel medan de knappast får plats i våran, de är ju lite stora och klumpiga de där människorna jämfört med oss smidiga kissar. Husse och matte har försökt fånga mig (bokstavligen) på bild men sitta still är väl inge skoj heller? (Husse retar mig fortfarande för den gången jag somnade sittande mot väggen, jag låtsades ju bara!!) Loke den lata typen var ju bara att fota när han låg och sov men så enkelt ska de inte ha det med mig minsann!

Nä nu har vi inte tid att berätta mer (fast vi kanske återkommer när vi gjort oss HELT hemmastadda) för nu ska det busas!

Hoppas alla på katthemmet har det bra, både människor som katter!
Hälsningar Asynia (fd Sylvia) och Loke (fd Jonte)