Santino o Alfredo - del 6

Hej alla vänner på och kring katthemmet!

Santino och Alfredo har fått i uppgift att skriva var sin uppsats på temat: "vad jag gjorde på sommarlovet":

Santino:
Precis som förra sommaren tyckte matte att vi skulle tillbringa sommaren på ett ställe som heter "landet". Förra året hade vi rätt svårt att fatta vitsen eftersom vi äntligen hade hittat en matte vi trivdes hos och en lägenhet vi hade bott in oss i. Men i år när vi förstod att vi bara skulle vara där några veckor och sen få komma hem var det faktiskt rätt kul. På sommarlovet ska man ju inte upp så tidigt på morgonen... så vi var ute i vår lilla rastgård nästan hela nätterna. Roligast var det att (försöka) fånga flugor, humlor och allt möjligt annat som for förbi. En gång när Alfredo sov fick jag gå ut på altanen utanför rastgården och speja (med matte som nervöst följde varje steg jag tog). Det var jättespännande! Ni anar inte så många nya dofter det fanns. Efter den dagen försökta jag smita ut igen så snart jag kunde men jag lyckades inte tyvärr. Det enda som inte var riktigt till min belåtenhet under sommaren var att matte har blivit lite snål med maten... Hon vägde mig när vi kom hem och hon påstår att jag hade gått ner flera hekto. Vad skulle det vara bra för? Jag kom ju genom kattluckan, då är väl lite trivselvikt inget att bråka om...

Alfredo:
Vet ni vad matte gjorde? Jag som är Alfredo, katten som är snabbare än blixten, blev klappad! Hon passade minsann på när jag låg i buren och inte hade en chans att komma undan. Fast en liten chans kanske jag hade, men det var väl inte så jätteläbbigt som jag hade trott kanske. Sen dess är jag inte lika snabb undan när hon försöker. Faktum är att när jag är riktigt hungrig orkar jag inte riktigt bry mig om att hon försöker klappa mig lite. Jag har väl fattat nu att hon inte är så farlig, men jag springer undan av gammal vana. Jag gav förresten matte en jättefin present i somras. Hon åkte till stan en dag och då fångade jag en fladdermus åt henne och la den på köksmattan!! Jag tror hon blev jätteglad men jag råkade sova lite när hon hittade den så jag är inte säker, men hon fattade direkt att det var jag för hon såg hur högt jag hade hoppat för att fånga den (hu...blodfläck påpekar matte) och det kan inte Santino... Nu är vi i allfall tillbaka i stan och vi har fått ett vitt klösträd (praktiskt tyckte matte eftersom vi är svarta...hmmm) där vi får rum båda två. Annars slåss vi alltid om favoritplatserna så tussarna ryker, men här kan vi breda ut oss båda två! Landet bra men hemma bäst tycker vi!

Matte:
Som ni hör har vi haft en jätteskön sommar på landet. Santino vill bara gosa och kela med matte, det är hans enda intresse förutom mat och att spana på fåglar. När jag hade vrickat foten och mest blev liggande i soffan ett par dagar var han i sitt esse. Tänk att få ligga på mattes mage timmar i sträck och bara gosa! Undrar vem som tyckte det var mysigast, han eller jag? Alfredo gör verkligen stora framsteg, även om han reflexmässigt springer undan när jag närmar mig. Vi kan mötas på ganska trånga utrymmen nu och som sagt, i somras när han var hungrig på morgonen kom jag åt att klappa honom lite när han skulle äta. Det är gigantiska framsteg med Alfredomått mätt. Alla ni som har skyggisar, ha massor av tålamod! Nu har det snart gått två år och han närmar sig fortfarande sakta men säkert och blir en tryggare katt för varje dag som går. Det värmer så i hjärtat att få uppleva det.

Sensommarhälsningar från
Ingrid, Santino och Alfredo