Skinner

Till er som arbetar på Katthemmet!

För nu 2 år sedan köpte jag en katt av er på Katthemmet. En liten gul katt, som förmodligen hade sprungit vilse. Hade säkert haft ett hem, men av någon anledning kommit alldeles fel och blev till slut upphittad av poliser, om jag förstått det rätt. Han hade varit mycket mager och var faktiskt väldigt liten för den ålder som ni på katthemmet trodde att han hade, ca 10 år. Ni kallade honom Skinner.

Då jag, som är en kattälskare av stora mått, hade förlorat en mycket kär katt, en katt som jag hade köpt genom en annons och en katt som var otroligt rädd och hade haft ett mycket svårt liv, en katt som satt och gömde sig under soffor och sängar i 2 månader innan han fick förtroende för mig, bara mig. Jag fick behålla honom i 3 och l/2 år då han fick ett så svårt astmaanfall, så vi fick rusa till en veteriär och avliva honom. Jag sörjde honom så mycket, så det blev riktigt svårt och min dotter ville då att vi skulle besöka ert katthem för att skaffa en ny katt till mig, eftersom det är det enda som kan hjälpa att klara av en sorg av det slaget.

Vi kom till Katthemmet och den första lilla katt vi fick se, det var lilla Skinner, som satt och tittade på oss med sin bedjande blick "Ta mig, ta mig", tycktes han säga. Och vi SÅG ingen annan katt! Ville inte se! Visst skulle vi ha Skinner!

Nu har han varit här hos mig 2 år lite drygt. Det är en underbar liten varelse! Efter ett tag började han bli lite rundare och blev alltmer tillgiven så han fick ett nytt namn, som jag tyckte passade honom bättre, nämligen Sigge. Han är så fin, har en päls som glänser och har blivit lite fylligare i kroppen och är det gulligaste man kan tänka sig. Sover varje natt på mattes säng. Detta ville jag berätta för er för både Sigge, husse och matten Siv trivs så väldigt bra med varandra. Hoppas bara att jag får behålla honom många år till!

Vänliga hälsningar från en lycklig matte,
Siv Tageryd