Cuba

Hej, Idag är det ett och ett halvt år sedan vår Osiris (tidigare Katthemmets Cuba) flyttade hem till oss så vi tyckte det var på tiden att skicka en solkatt.

Det första Osiris gjorde hos oss, efter att han misslyckats med att komma in under soffan, var att gömma sig i en hink som stod framme. Han insåg dock snabbt att han där var helt oskyddad från luftattacker och gav sig därför av, tätt tryckt mot golvet, och hittade sängen i sovrummet som blev hans trygga plats. Redan samma kväll gav han sig ut på äventyr och kunde konstatera att det nya stället hade både mat och låda (som han genast tog för sig av). När han såg att han blev upptäckt sprang han emellertid med låg tyngdpunkt genast in under sängen igen. Under natten undersökte han lägenheten grundligt från golv till tak. Vi hade köpt en pälsmus med pip som vi ännu inte plockat fram, den hittade han och lekte med hela natten.

Nästa dag var han helt försvunnen. Oj vad vi letade! Hur kan en katt försvinna på 46 kvm? Tillslut insåg vi att det fanns en liten öppning in bakom spisen som i sin tur hade en öppning in under hela skåpsraden i köket. Jajamen, längst där inne låg han. Vi fick riva bort alla skåpssocklarna för att jaga fram honom och sen blockerade vi öppningen noga. Efter en vecka ungefär fick vi börja klappa honom när vi var i sängen och han nedanför. Sedan började vi plocka upp honom i sängen och snart började han tillbringa nätterna i sängen hos oss.

Efter en dryg månad tyckte vi att det var dags för Osiris att få en kompis så vi köpte en liten kattfröken från Akutgruppen som vi kallade Onyxia (tidigare Akutgruppens Asta) Osiris var skeptisk först, men Onyxia är en synnerligen social och kavat liten tjej och hon gav sig inte förrän de blivit kompisar. Nu går de superbra ihop och de putsar varandra och slåss våldsamt om vartannat. Tyvärr ledde Onyxias ankomst till att Osiris drog sig undan från oss lite, han slutade att sova i vår säng och hans utveckling saktade ner lite.

Osiris är också en riktig liten oturskisse. Första sommaren fick vi åka till veterinären för vi tyckte att han flämtade när han andades. Stackars liten var vettskrämd och besöket slutade i katastrof när lille Sirisen fick panik och högg första bästa arm... mattes. Det blev till att åka till akuten för matte och ta en stelkrampsspruta och antibiotika för både kisse och matte. Förra hösten började han få utslag kring munnen. Även detta har föranlett ett veterinärbesök där slutsatsen blev förmodad foderallergi. Vi håller honom på hans torrfoder som verkar fungera utan att han får utslag. Det är så synd om honom för han ÄLSKAR mat. Han äter allt! Det konstigaste han ätit är nog olivtapenade... Annars är spindlar och nattfjärilar också goda. Han har blivit en ganska... omfångsrik kisse, enligt veterinären, vilket har lett till en hård bantningskur. Hans syster äter dessutom det mesta av maten men han blir inte smalare för det... I somras var det dags igen, Osiris fick ett infekterat sår under ena framtassen så det blev veterinärbesök igen med sedering, antibiotika och tratt som följd (finns det något ynkligare än katt i tratt? ). Han var förtvivlad över sin tratt men medicineringen gick förhållandevis smidigt och vi tyckte oss märka att han har ett helt annat förtroende för oss nu än han hade förra året. Han protesterade genom att göra sig tung och lägga sig platt mot marken men annars var det inget bråk. Vi märkte också hur mycket bättre vi har blivit på att hantera honom.

Osiris är en otroligt kelig katt men han är väldigt beroende av att vara på en trygg plats. Han brukar börja spinna bara man petar på honom, ibland bara man tittar på honom. Ibland när man närmar sig för att klappa så kan han springa därifrån SPINNANDE. Vi undrar lite varför han inte bara kan acceptera att han är en gosig tamis och sluta tramsa. När han är på trygga ställen så spinner han så husgrunden skakar och rullar runt så man får gosa med hans mjuka prickiga mage hurlänge som helst. När det är riktigt mysigt har han ett kuttrande falsettspinn som är alldeles fantastiskt. Han är inte förtjust i att bli upplyft men om man väl fångar in honom så brukar han sitta en stund lugnt i famnen och spinna och sen försöker han vrida sig ur greppet för att komma ner (inget sprattel eller klösande). Främlingar betraktas med stor skepsis och han brukar börja kvällen under sängen när det kommer folk. Håller man sig hyfsat lugn brukar han dock komma fram efter någon timme eller så. De som tillbringat lite tid med honom och har lite tålamod har också förärats med klappmöjligheter.

Under det här ett och ett halvt året har Osiris gjort jättestora framsteg (även om det ofta är två steg framåt och ett tillbaka) och han verkar vara trygg och trivas hos oss. Hans kondition är mycket bättre (vi tror nu att det var orsaken till flämtandet förra sommaren; stress och dålig kondition) och han leker som en kattunge. Svansen pekar rakt upp mest hela dagarna, hans nos är blöt efter att i början nästan alltid varit torr (vet inte riktigt vad det betyder men det känns som ett bra tecken) och han kommer ofta när vi lockar på honom och söker själv upp kel (fast hoppa upp i knäet det gör han inte än). Vi är jätteglada att få vara denna förtjusande kisses människor och ser fram emot många år av myrsteg blandade med jättekliv på vägen mot en helt tam katt.

Hälsningar till alla fyr- och tvåbeningar på katthemmet,
Sussie, Oskar, Osiris och Onyxia