Lucinda

Hej,

Jag tänkte bara berätta lite kort om Lucindas första kväll hemma: Det var en mycket nyfiken, aktiv, social och kelsjuk tjej som gjorde sig hemmastadd här i lägenheten. Det tog bara någon timme innan hon hittade leksaksbollarna och började leka med dem. Ljudet från bollarna lockade fram vår lill-kisse som nyfiket och försiktigt smög sig ut i vardagsrummet för att kolla. Sedan hade de maktkamp i tre timmar, sittandes på varsitt bord, men i all fredlighet. För varje timme som gick, cirklade de allt närmare varandra. Lucinda påvisade storsint trygghet, precis som jag hoppas på. Min lill-kisse var betydligt mindre nervös och rädd än jag tidigare sett honom med andra, mer fientliga katter.

Lucinda själv måtte vara den mest kelsjuka katt jag träffat på år och dag. Hon klev omgående upp i knäet och skulle leka, gosa, bitas och kelas och nafsas på en och samma gång. Hon accepterade väldigt snabbt att man hanterade henne och höll i henne. På tredje lyftförsöket slappnade on helt av och tyckte det var rätt trevligt att vara i famnen. Att gå och sova framåt kvällskvisten var det inte så stor idé med. Det tog ungefär 2 timmar innan Lucinda varvade ner helt från sin kel-extas och lät mig vara ifred

Att hon dessutom var i sängen hos mig var inte helt populärt med lill-kisse... En sak att den nya katten rumsterade i köket och soffan, men i sängen hos HANS matte då var det liksom bara lite för mycket! Han jagade bort henne några gånger, men hon kom envist och självsäkert tillbaka efter bara en kort stund. På det hela var det lite spott och fräs första kvällen, men inte långt så mycket som jag först trodde! Båda katterna har varit över förväntan!

Denna morgon samexisterar Lucinda och Anakin med bara en meters mellanrum utan att det blir några hårda ord. Toalettbesök och ätande har återupptagits och i skrivande stund slumrar Lucinda på köksskåpet, 1,5 meter ovanför Anakn som lugnt och fint sitter äter i godan ro. Lucinda har visat prov på att vara en problemfri och intelligent tjej med god erfarenhet av människor. Hon verkar snabbt finna sig och testar alla gränser ett ar gånger, men lär sig snabbt. Ett vänligt men bestämt nej och nedlyft från bordet har hon t ex fattat direkt. Likaså att tugga på krukväxterna.

Jag tror att både Lucinda och Manuela haft en god erfarenhet av människor som trevliga och ofarliga individer, men att de är vana att göra lite som de vill. Det bådar gott för att även Manuela kommer ha det lätt vid en omplacering, vilket jag tror och hoppas hon snart hittar.

Lucinda är iallafall precis så kelen och trevlig som vi hoppats på och jag är väldigt glad och nöjd med valet av just henne såhär långt Ikväll kommer husse hem från sin tjänsteresa och jag är övertygad om att han kommer bli minst lika förtjust!

Hälsningar,
Sofia