Sidni, Kuro (o August) - del 3

Sent på året 2007 flyttade Kuro och Sidni in till oss. Sidni var en skygg dam på 2 år, medan Kuro var en ung och illbattig kattunge. Deras start i vår familj har jag redan berättat om här på solkattsidan.

Efter sommaren 2008 började vi upptäcka att Kuro inte fick det sällskap han behövde av Sidni. Medan hon var lycklig om hon bara fick gå tätt, tätt bredvid honom, så behövde Kuro en lekkamrat att busa med.. Så i september flyttade ytterligare en ung hankatt hem till oss. August hette han och kom via Tasseland från ett stort tillslag på Värmdö med ca 80 katter. Efter inledande revirstrider som höll på ett bra tag, så började Kuro och August komma bättre överens. Även om Kuro hade väldigt svårt för Augusts kattunge-attityd, brist i respekt för äldre och oförmågan att kunna skilja på mitt och ditt... Den stora följden blev oftast att om man lekte med Kuro och August visade sig, så gick Kuro trumpet därifrån, och lämnade fritt spelrum för August.

Sidni däremot, tyckte verkligen inte om August. Denne lille parvel som kom in som en kil i hennes och Kuros vänskap. Inte förrän långt in på våren i år veknade hon och började buffa och gosa även med honom, till Kuros lättnad, eftersom han nu fick lite andrum emellanåt.

Så kom då stora flytten i år igen, ut till lantstället i skärgården igen för att bo där i ett antal månader. Både Kuro och August förvånade med att helt ändra beteende och börja om från början med revirstrider i denna nya miljö, medan Sidni som vanligt bosatte sig bakom soffan för att i lugn och ro anpassa sig till allt det nya, trots att hon bott där även föregående sommar.

Sedan inträffade det man inte vill ska hända. Strax före midsommar begav sig Sidni iväg. Visserligen under lugna former, och med vetskapen om att hennes båda kavaljerer och mat fanns kvar på hemmaplan så hoppades vi att hon snart skulle dyka upp igen. Så skedde inte, och vi började efterlysa henne meddelst lappar i brevlådor, internet samt kontaktade Djurhjälpen i Vaxholm i händelse av att de skulle få in henne. Allt detta utan resultat (om man inte räknar det otal tips vi fick om Kuro, en svart katt som strövade omkring. Vådan av att ha två svarta katter...). I mitten av augusti flyttade vi bedrövat hem med de två resterande katterna. Osäkerheten på om hon överhuvudtaget var i livet gnagde och pockade. Framförallt som rävstammen ökat explosionsartat i år.

Så nu i september ringer vår granne från landet. En skygg svart katt har bosatt sig på deras tomt, och de senast dagarna hade denne försiktigt närmat sig huset. Det var då vår granne upptäckte henne och tänkte att det kunde vara just Sidni. Sagt och gjort, kattfälla och allehanda mat-mutor packades in i bilen och kosan ställdes mot landet. Dessvärre hade vår granne nu varit snäll och matat henne med både tonfisk och köttfärs för att "hålla henne kvar på tomten", sedan slogs hon naturligtvis av insikten att det då kanske skulle bli svårt att locka in henne i fällan om hon var mätt och belåten... Nåväl, tanken var ju god. Redan första natten gick hon dock i fällan och på morgonen efter återförenades hon med Kuro och August hemma i lägenheten. Nu har de ju inte sett varandra på över 2½ månad vilket innebär att de behöver ytterligare tid för att acceptera varandra igen.

Sidni har för tillfället valt att flytta ut på balkongen, utekatt som hon är, för att få vara i fred och ta in allt som hänt. Hon bor just nu bland krukor och trädgårdsredskap. På morgnarna lägger hon sig under vår doftschersmin på en bädd av persilja och njuter av morgonsolen. Hon har nu varit hemma i endast 4 dagar, så hon och kattkillarna kommer säkerligen snart att börja umgås som vanligt. Just nu är det ju brittsommar så vi är glada att hon valt att bo ute bland blommor och blad istället för under badkaret eller bakom duschkabinen där hon spenderade sina allra första månader då hon flyttade hem till oss.

Skygg som hon är blir dagens foto på henne mest persilja, eftersom jag inte vill stressa upp henne med att gå för nära. Men hon låg iallafall kvar när jag fotade, vilket hon inte gjort hittills. Så även det är ett stort framsteg för henne just nu!

Markus, Ante och alla tre katterna