Lucinda - del 3

Hej!

Här kommer en liten vinterhälsning från Lucinda och hennes nya familj!

Hösten har gått i rasande fart och Lucy Lou, som hon numera kallas, har gjort sig hemmastadd här hos oss. Det är med en stor glädje vi kan konstatera att katterna går utmärkt ihop och slutligen faktiskt hittat en lek som båda två tycker är kul; de jagar varandra uppför vårt klätterträd, Lillkissen nafsar Lucy i bakhasorna och hon vinner genom att vara snabbast upp till toppen. Där lappar hon till Lillekisse i ansiktet några gånger och sedan hoppar de ner för att börja om igen från början. Fantastiskt roligt, flera gånger om dagen! Det har även hänt att vi hittat katterna i en stor hög av päls någonstans, ihopträngda i någon fåtölj tätt ihop. De ser alltid lite förlägna ut då, som om de tänker att vi kommit på dem med något dumt..

Lucy hade några incidenter med kiss på hallmattan i början, men detta har i stort sett upphört. Hon visar istället sitt missnöje genom att snutta på plastpåsar, något vi försöker lära henne av med med mer eller mindre lyckat resultat.

När man inte klättrar, leker med bollar eller tuggar på plastpåsar för att reta matte gosar hon gärna länge och intensivt med husse. Matte går också bra, men husse är bäst! Varje kväll har hon sin kvällsrutin att genomgå en viss kelritual med honom. Är inte husse hemma vid den aktuella tidpunkten, blir hon lite olycklig och går och letar och ropar. Matte kan duga i nödfall, men det är inte riktigt samma sak. Husse är liksom helt klart bäst! I övrigt tycker vi Lucy är en fullständig liten solstråle och man blir glad bara av att se henne. Hon är pratsam och kelen. Passerar man sovrummet där hon ofta ligger och sover på sängne, kan hon lättjefullt rulla över på rygg, se extra söt ut och börja prata med en. Otroligt charmig!

Skickar med några bilder på Fröken Lou vid både vila och lek!

Vänliga hälsningar
Lucy Lou med familj!